När det blir som det blir. Igår var det superjobbigt väder. Det blåste när jag var på jobbet. Det regnade. Allt kom in på insidan av huden. Det var mycket påfrestande att var utomhus på förmiddagen. På lunchen talade jag om för maken att det skulle bli soppa till middag. Jag älskar soppa, extra mycket när det är ruggit ute.
Det var perfekt att använda upp sista vitkålen och göra en kålsoppa. Jag tycker också om kål väldigt mycket. Maken är lika förtjust i kål som mig dock inte lika mycket till soppa. Vädret gjorde att han höll med mig. Vi skulle äta soppa till middag.
När det var dags för middag så hade vädret slagit om. Inte bara lite utan till strålande sol. Inte riktigt soppväder. Soppa är något som värmer upp en från insidan. Den håller sig varm väldigt länge även på utsidan. Som sagt strålande sol och kokhet-soppa är inte precis den perfekt kombinationen. Jag älskade den dock precis lika mycket och maken tyckte också det var gott (men varmt).
Utöver den goda soppan i den strålande solen så kom jag till insikt när jag gjorde kontorsjobb och tittade ut på den fina solen. Den ena björnbärsbusken är död. Har ingen aning om varför. Men den har inte ett enda blad på sig. Vilket den borde. För den har mer sol en den andra. Den andra är också den som skulle behöva växtstöd.
Visst är den död? Eventuellt är det jag som dödat den. Inte genom att jag gjort något fel, utan sagt fel. Jag har påtalat att jag fått massor av björnbär och knappt hinner göra av med dem. Den kanske blev ledsen och dog. Eller så är det mitt tjat om att den andra inte har något växtstöd. För det är ju löst nu. Den andra får flytta till den platsen där ute i solen med växtstödet.
Det blir ingen flytt av buske idag. Det blir heller inget jobb. Idag blir det en lugn dag med slapp och njut av solen men avslut för att åka till en vän och grilla.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.