Mamma var envis som synden. Jag skulle säga att det är mest positivt att vara envis. Fast när man som mamma var envis åt fel håll, då är det inte så bra.
När mamma fick stroken så hade det varit bra att hon var envis med att träna. Att komma igång med att vara aktiv. Eller, nu är jag inte rättvis. Mamma tränade och var aktiv men ibland så var det tvärnej. Och då fanns inte en chans i världen att man skulle kunna få henne att ändra på det. För hur envis jag än var på övertalning så var mamma ännu mer envis på nej.
Jag är också envis och nu är frågan om jag bara är det när det är positivt? Svaret är väl tyvärr nej. Fördelen är om man har insikt, för då går det ändra.
Jag har blivit tillsagd att vara aktiv trots allt, just nu. Och det är svårt, men jag är envis och har en peppande make, så jag tar mig ut (ibland).
Igår var jag i trädgården. Nu kommer väl det negativa. När jag väl är ute så gör jag mer än jag borde, för jag är envis. Igår var jag nog ute lite väl länge.
Jag flyttade en Brunnera till ett annat ställe. När jag gjorde det inser jag att den borde längre ner. Då blev det byte av halva oljefaten från en plats till dit och tvärtom. Jag tog bort en dahlia som var i rabatten och satte dit en julros. Jag planterade hortensior samt ett gräs i stora krukan. Jag satte några taklökar med.
höstanemonen tidigare. Nu är den vid sidan om.
Det kanske inte låter så mycket men det var det. Alla stenar som finns i vår trädgård hade gått att bygga kinesiska muren av. När man då inte mår topp så är det inte jätteroligt att vara aktiv. Piss stenar! Men jag är envis och stenarna är borta ur groparna.
Idag är en ny dag med mer trädgårdsarbete. Idag är det fler stenar som ska bort. Får se hur envis jag är idag. Kanske lite lagom.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.