Igår blev det mammas älskade lutfisk. Den som det ibland har varit diskussioner om hemma, om den skulle göras eller inte. Jag gillar lutfisk. Jag tror att det är antingen eller, du gillar eller så gillar du inte. Mamma gillade, så även jag.
Igår var vi hembjudna till mammas sambo för lutfisk, vitsås, skirat smör och kryddpeppar. Det fanns torsk och äggsås också. Faktiskt så hade alla vi barn lyckats hålla oss friska så vi kunde komma. Dessutom var merparten av barnbarnen med som hade möjlighet utanför jobb eller studier OCH var friska.
Sedan att jag ordande med lutfisk till fyra personer och om man ska gå på instruktionerna så var det kvar fisk för två personer när väldigt många hade ätit. Torsken den var nästan slut. Jag kan konstatera att mammas älskade lutfisk är mammas älskade lutfisk och någon mer. Inte allas. Det blev för mycket lutfisk.
Jag var mycket nöjd. Jag var även mycket nöjd med vädret och rimfrosten i träden. Fantastiskt vackert hemma hos mamma. Det var glada minnen men också stor saknad. När man röjde runt och lagade mat. Vi skrattade gott åt mammas madras curry i skåpet som kan vara från 60-talet. Som också kommer få bo kvar i skåpet några årtionden till, minst.
Vi avslutade middagen med att ge oss ut i kylan. De flesta av oss med tillräckligt mycket kläder. Andra med lite mindre. Mysigt var det och kul. Det var kul för att det fanns en fyrhjuling med i bilden. Tillsammans med fruset vatten. Mycket kul tyckte vi alla som var med.
Det var en fantastisk dag för att minnas och vara nära. Hemma hos mamma med alla oss på plats. Sorgen är stor men närheten är större.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.