Jag har haft glasögon sedan jag var tonåring. Det började med att jag fick ont i huvudet. Det utreddes på många sätt innan de kom fram till att hon kanske ser dåligt. Det gjorde jag, på långt håll. Huvudvärken blev mindre med glasögon. Jag har haft många glasögon i mitt liv. Jag trodde jag skulle ha flest när jag var mindre.
Jag har alltid varit fumlig. Kanske för att jag är lång. Jag har inte alltid haft koll på när jag börjar och när jag slutar. Många glasögon har gått sönder på det sättet. Till exempel kan man ta sönder glasögonen på gympan genom att man får en smäll. Glasögonen far iväg och innan jag har hunnit återfå balansen, så har glasögonen hamnat under foten och de blir mos.
Jag har haft många varianter på hur glasögon kan gå sönder. Mamma såg till att jag alltid hade försäkring. Hon var smart och jag lärde mig på samma väg att göra detsamma med mina barn. Den ena har ärvt fumligheten av mig. Den andra byter inte glasögon speciellt ofta.
Nu har jag kommit till åldern där jag blivit närsynt. Vilket alla tydligen blir. Jag har början på progressiva. Det är nu det går utför. Man säger att man blir bättre och bättre upp till 25 år. Sedan går det utför. Jag fyller 47 år i år. Jag ska väl vara glad att jag varit på topp så länge. För nu går det fort. Jag behöver byta glasögon varje år.
Det är inte helt gratis med progressiva glasögon. Inte om man ska byta varje år. Jag skulle behöva byta nu men att vara sjukskrien gör inte att det finns mängder i kassan. Jag vill inte lägga pengar på att byta glasögon just nu. Inte senare heller för den delen. Glasögonen är ju hela. Inget glapp, inget trasigt alls. Jag har haft mängder med glasögon där skalmen fått vara tejpad ett tag eller försök till limningar.
Så länge jag ser att köra så får det gå ett tag till. Det kommer nog gå ganska länge, att se att köra alltså. Den största svårigheten blir att kunna se på telefonen, alla ordrar som kommer upp. Eller att kunna följa navigeringen på densamma när man ska hitta till kunder. Det börjar bli ett problem. Jag putsar glasögonen om en förhoppning om att det ska hjälpa. Vilket det aldrig gör. Hoppet är det sista att överge människan. Gäller starkt på mig just nu.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.