Igår var det en överraskningens dag. Maken var Kalle och kom med Grattis i förskott. Det var mycket som hände på dagen innan vi kom till Kalle och överraskningen men det var lugnt och stillsamt. Maken städade trappor och jag skötte administration med min trasiga rygg. Att programmera nycklar och cylindrar går bra med trasig rygg. Om man bara rör sig försiktigt.
Kanske det var därför som maken ville överraska mig för han tyckte synd om mig. Och att han inte ordnade middag i förrgår till mig och minstingen. Mest det troligtvis. Han ville kompensera att han inte kunde ta hand om mig hela dagen i förrgår. Med trasig rygg och allt. (Vilken är mycket bättre idag, så snart är jag helt på banan igen.)
Maken gjorde middag igår (som han vanligtvis gör). Det var då Kalle kom och hälsade på. Han kvackade hela middagen igenom. Att potatisen inte var färdig trots att den kokat i 50 minuter. Den var också blöt, blank och inte god alls. (Enligt maken.) Just det, gul, var den också. Tydligen någon fancy potatis, närodlad, som inte var god. Han vill ha vanliga bintje, som är en fast potatis. Denna hette inte det och maken tycker inte om den. Kokt, ska jag väl tillägga. Han tycker om den i ugnen.
Det var också fel på laxen. Den var platt som en pannkaka och hade dolt sitt utseende i en påse. När den dessutom var portionsförpackad i påsen. Inte nog med att den var platt, den var onödigt förpackad vilket är dåligt för miljön. Den kalla såsen var okej men det hade varit bättre med persilja i, MEN persiljan var ju inte färdig. (Vilket jag påtalade att den var och att det bara är att gå ut och klippa.) Mitt påtalande gjorde inte Kalle gladare direkt.
Kalle försvann inte förrän en bit in på överraskningen. När han hjälpte mig att packa upp min födelsedagspresent. Kalle var med en stund eftersom det var frigolit överallt. Frigolitbitarna satt kvar så fint på allt som den kom i kontakt med. Kalle kvackade då också. Efter en stund så lugnade han sig och maken kom tillbaka.
Maken gav mig en fantastiskt fin matberedare. Jag har önskat mig den i flera år. I förrgår stod jag och gjorde ströbröd av gammalt bröd. Då säger jag till minstingen att jag har önskat mig en matberedare och verkligen behöver en. (Maken hörde det och tyckte väl att jag förtjänade en förtidig födelsedagspresent när jag behövde den. Jag kan ha varit lite trött på rösten när jag stod och försökte smula brödet i en mini, miniberedare.) Nu kommer problemet vart jag ska nu förvara tillbehören?
Den är inte så liten heller. Lådan med alla olika delar till matberedaren. Den har tre olika skålar för olika mycket man ska göra. Den har skiv-, hack-, riv-, vispblad samt degblandare. Den hade citronpress med, vilket jag inte visste. Men vart ska den vara? Den var för hög för en av lådorna. Jag hoppas att sista lådan är lite högre. Min rygg ville dock inte kolla det igår.
Jag skulle inte behöva ha allt framme och enkelt att använda. Dock är det just vad jag vill. För man använder det mer om man har det framme. Hur har du det i ditt kök? Allt undanstoppat, allt framme eller en del framme och en del undanstoppat? Hur som helst blev jag väldigt glad för min present. Den kommer användas flitigt precis som alla mina andra köksapparater.
Makens köksapparater används inte så mycket som mina. Makens är kaffebryggare, espressomaskin samt kaffemal. Om jag druckit kaffe så hade de använts mer. Brödrosten som maken fått används nog dock mest av alla. Vi rostar bröd nästan varje dag. Även om vi inte äter smörgås varje dag så äter vi ofta hamburgare, vilka måste ha rostade bröd. Godast så. Alla maskinerna används tillräckligt för att kunna försvara sin plats på köksbänken. Så är det.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.