Hur ser du på glaset? Är det halvfullt eller är det halvtomt? Jag försöker att vara positiv. Jag försöker att se det med en lösning framför mig. Ändå kan jag säga att jag ser både glaset halvfullt och halvtomt. Det beror på tillfället. Ibland kan jag tolkas negativ medan jag är realistiskt. Då är glaset halvtomt.
Men i nästa stund blir det halvfullt. För om jag är realistisk är det för att jag ser att den vägen är omöjlig. Det är bättre att välja en annan väg som är lämpligare. Jag har inget bra exempel just nu. Min äldsta son har hjälpt mig att komma fram till lösningar och då också fort. Det gör att jag kanske är lite för snabb ibland. Så att andra inte hinner med att hitta en lösning.
För mina lösningar är inte de enda. Det kan finnas många lösningar. Det är bara det att om jag hittat en lösning så letar jag inte vidare. Inte förrän det behövs. Sonen behöver veta läget och han behöver veta det omgående. Sedan kan det vara att jag ibland är för snabb och måste tänka om vid nästa steg.
Om jag måste välja en så blir det halvfullt. Eftersom jag ser lösningarna. Andra som är med mig kan säga att jag ser det halvtomt då jag är ganska direkt och påtalar att något inte kommer fungera om jag ser det. Om man då tror på sin idé, blir jag den som är halvtom och inte har hopp om att det ska gå. När jag redan är i fasen att hitta en annan väg.
Hur ser du på saker och ting? Är du den som stannar kvar nere när du fått en törn? Eller reser du dig igen och fortsätter? Ett exempel skulle kunna vara min bröstcancer. En ganska stor törn. Nej, det är fel. Cancern var ingen törn. Den är borta och problemet löst fort. Behandling för att inte få ny cancer, det var törnen. Som jag också var väldigt oförberedd på.
Att inte fått sova en hel natt på flera år, det tar på kroppen. Att inte känna igen sig själv och ens egna ork. Det är tufft. Jag är fortfarande snabb på att hitta lösningar, jag litar bara inte på lösningarna på samma sätt som innan. Frågan är ni om jag ligger kvar och inte orkar tänka nytt? Svaret är nej. Just nu så jobbar jag som fastighetsskötare. För att det är något som jag kan göra med lite sömn i kroppen. Jag behöver inte boka tider så om jag inte fått mer än två timmar sömn kan jag stanna hemma och vila vaken och åka senare.
Jag skulle inte tro för fem år sedan att jag skulle vara här där jag är just nu. Men då jag oftare ser att glaset är halvfullt än halvtomt så är jag glad och tacksam för vart jag är idag. Jag har ingen cancer. Trots att jag avslutade behandlingen i förtid så har jag inte fått någon ny. Jag bor i ett hus med tak över huvudet (och en trädgård som helar). Jag har en fantastiskt stötande familj. Jag finns och andas. Mitt glas är halvfullt.
Om glaset inte vore halvfullt, vad vore det då? Fullt? Tomt? Hur skulle det vara? Ett fullt glas kommer jag aldrig få. Inte för att jag är negativ utan för att jag är realist. Jag känner mig själv och jag kommer alltid att vilja mer. Då kommer glaset aldrig kunna bli fullt. Vilja kommer också att ändras beroende på vart jag är livet. Just nu är jag glad över att jag är i livet och finns för min familj. Senare så kommer den känslan säkert avta och annat ta plats. Man uppskattar att var frisk mest när man är sjuk, eller hur!
Mitt glas kommer heller aldrig bli tomt. Hur kan jag säga det? För att jag har överlevt så många kriser som borde ha sänkt mig. Sänkt mig mer än det gjorde. Jag hittar lösningar. Det är jag bra på. Mitt glas är också halvfullt för att jag är bra på att säga vad jag är bra på. Även andra men det är många duktiga på. Att säga att man själv är duktig är inte lika vanligt. Det kan jag. Jag kan också var självkritisk och då är glaset ibland halvtomt men som leder till att det blir halvfullt.
Vi styr själv hur vi tänker. Det finns ingen annan som bestämmer över dina tankar. Du kan bli lurad av någon att tänka konstigt. Men det är ändå bara du som bestämmer vem du ska lyssna på. Alltså du bestämmer över dina tankar. Om du påtalar för dig själv hur dålig du är, ja, då får du antagligen rätt. Om du påtalar för dig själv hur duktig du är, ja, då är chansen mycket större att du får rätt.
Jag är bra. Jag duger som jag är. Jag kommer att få sova mer om jag bara ger det tid. Under tiden så gör jag så gott jag kan. Att göra så gott man kan är alltid tillräckligt. Att inte försöka är aldrig ett alternativ. För mig.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.