När man är herrgårdägare så måste man kolla sina ägor. Om det är det som är kriteriet för att vara herrgårdsägare så är vi det. Maken kollar ofta ägorna. Både på dagen och kvällen.
Om han går ut så har han med sig nycklarna. Det kan ju hända att en galning tar sig in och låser om sig. Då behövs nycklarna så att maken kan ta sig in och ta tillbaka huset. Huset behöver alltså inte alltid nödvändigtvis låsas varje gång vi går utanför dörren. Att den mest troliga orsaken till utelåsning skulle vara att maken är ute och jobbar med något på huset och jag åker iväg, det lämnar vi osagt.
Maken vill gärna att vi kollar ägorna tillsammans. Jag har dock inte samma ork som honom. Jag kan däremot uppskatta att se vårt hus (trädgården) i ett annat perspektiv. Igår följd jag med herrgårdens herre med ut på en runda i nattens sken. När vi kom till höstfloxen så slog doften emot oss. Underbart att den doftar så mycket mer på kvällen.
Det finns mycket fint i trädgården nu. Rudbeckian som är tillsammans med floxen är härlig nu. Jag har flera borta i långa rabatten vid nya altanen. De har inte kommit riktigt lika långt. De har börjat slå ut men är ganska smala i kronbladen ännu.
De är så fina. Det är ett nöje att gå med på herrgårdsrundan nu. Det är svalt men inte kallt. Jag kan inte gå utan jacka men alla andra som inte har frysskada kan det. Skönt är det hur som helst. Minstingen har fina lampor på sin altan också. Även om vi inte sitter ute så är det mysigt att ha de tända. De går på batteri så de måste laddas nu efter att varit tända lite väl länge. Om man tänder de på dagen så ser man inte det. Då tar strömmen slut utan att man vet det. En fungerade ikväll, alltid något.
I övrigt så var gårdagen precis så lugn som den behövde vara. Det var mycket slapp på altanen. Hängmattan nyttjades. Det var en fin dag som avlutades med herrens runda på ägorna. Härligt med olika perspektiv på saker och ting.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.