Fast inte om det är sådant väder som det var igår. För då är det för kallt. Igår blåste det och var inget trevligt väder att vara ute i. Solen sken emellanåt men den lurades bara. Det var inte varmt. Fast den tog bort all snö som hade kommit under natten. I skuggan så kunde snön härda ut. Efter en stund i solen försvann den. Inte omgående, det krävdes en stund för solen skulle orka vinna över snön.
Idag hoppas jag på bättre väder. Eller mindre blåst är det jag önskar. Jag kan klä på mig så att jag inte fryser men blåsten tränger sig in överallt. Jag orkar inte det. Mina urinvägar orkar inte det. Väderprognosen säger att idag blir det första vårbruket. Jag har tänkt ut stegen och hur jag ska gå till väga. Jag har inte orkat kolla upp allt så jag ska gå lite på känsla och se om det överlever. Ett steg i taget. Det är bästa vägen. Kanske att jag kommer iväg och skaffar lite penséer och får lite vårfärg i krukorna där det är ljung idag.
Då skulle jag också kunna passa på att kolla med min expert hur jag gör med julrosorna och alliumen och hortensian och… Om vädret tillåter så blir det så. Igår så var det en dag i årsmötes tecken. Jag var med på ett distriktsårsmöte. Efter att varit aktiv, fast ändå inte, så blir det avslappning resten av tiden. Det fick bli lite efterättsfixande för att stilla min godissug. Resultatet blev bra men inte helt lyckat med att stilla godissuget. Det finns fortfarande.
Det finns kvar tills idag också. Jag lovade mamma att jag skulle ta med till henne om det blev exceptionellt gott. Men det blev det inte. Eller de var goda men mamma är inte helt förtjust i puddingar. Jag är det. Ganska ensam i familjen om att vara det också. Så det blir ingen till mamma. Jag får göra något som hon uppskattar mer istället. Som mascarponekrämen med lemoncurd. Det är mer hennes stil.
Mamma hade kennel när jag var liten. Hon födde upp Old English Sheepdogs. Dessa valpar sålde hon i många länder. Bland annat till England. När hon var där och lämnade en valp så kom hon hem med roliga saker som inte gick att köpa hemma. Alltid mat. En sak som var enkelt att ta med hem var Jell-O. Det var väldigt kul att göra och berätta om att man hade ätit. Det var dock inte lika roligt att äta. Ingen av oss tyckte det. Ändå var det lika kul när Jell-O kom med hem från en resa. Eller från en som hämtade en valp. Idag finns det att köpa vart som helst så nu slipper vi att äta det. Jag frågade mamma igår om hon kom ihåg det, att inge av oss tyckte om Jell-O. Det gjorde hon inte.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.