Jag trodde i min enfald att med denna pandemin skulle vi förändra vårt beteende. Så verkar fallet inte vara. Man kan läsa i tidningarna att det är ett uppdämt behov. Att resebolagen inte räknat med att så många hade velat resa. Turister som uppmanar folk till att resa för att det är så bra.
Jag tycker också om att resa. Jag tycker också om att uppleva världen. Jag tycker framför allt om att när man reser så stängs allt annat av. Disken syns inte, dammråttorna är kvar hemma och finns inte. Allt det vardagliga som man måste göra får man också ledigt ifrån när man reser.
Jag önskar att jag kunde åka tåg mer. Tyvärr så kommer jag ju inte fram. (Det gäller mer mig än andra, jag vet.) Jag åker tåg men hade nog åkt mer tåg om det inte vore för att det är så svårt att lita på. Sedan kostar det ju så mycket mer också.
Oavsett allt så borde vi alla tänka till lite. Vad kan vi alla göra för att inte göra så stora klimatavtryck? Jag äter kött, men väljer då svenskt. Jag äter mindre kött än innan. Jag köper saker men försöker i möjligaste mån att köpa begagnat. Eller ännu bättre återbruka det jag redan har. Om jag köper nytt återvinner jag det andra. Nu när vi bygger så tänker vi på att bygga hållbart och miljövänligt. Och att använda även spillet.
Jag trodde att fler skulle vakna efter denna pandemi. Jag trodde fler skulle se effekterna av att vi inte reser så mycket. Eller producerar på samma sätt, då hela länder varit nedstängda. Jag trodde fler skulle se vilken positiv effekt det haft på vår värld. Men det verkar inte så. Det finns ett uppdämt behov av att resa…