Minstingen hade ett skrivbord som han inte kommer använda. Ett höj- och sänkbart. När man är lång så är det skönt att bara kunna höja upp det till en nivå så man kan sitta bra. Både med benen i rätt vinkel till golvet och även ryggen i rätt vinkel mot stolen. Med ett bord som går att höja och sänka så kan man ställa det i vilken nivå som helst.
En svårighet när man är lång är att hitta ett som går att höja tillräckligt mycket för att kunna stå upp. Minstingen är 206 centimeter, vilket gör det till en utmaning. Han har kommit fram till att han inte kommer använda det och maken blev spekulant. Maken kommer lätt kunna stå bra vid det, då jag sett till att minstingen hade kunnat göra det. Minstingen hade det ståendes i vardagsrummet hemma hos sig och jag tyckte att han borde slippa ha det så.
Eftersom maken sagt att han var spekulant så bestämde jag att det var dags att sälja hans skrivbord. Han kan inte ha två stycken. Det nya är bara ett skrivbord. Det som han haft länge har ett skåp och hyllor på ena sidan. Ett jättefint skrivbord. Han har haft det ganska många år och varit väldigt nöjd. Det går dock inte höja eller sänka. När jag skaffade ett skrivbord till mitt kontor så var det självklart att det skulle var höj- och sänkbart. Skulle aldrig igen köpa ett som inte går att justera.
Maken är inte lika övertygad som mig. Till slut så bestämde jag, att nu ska makens skrivbord säljas. På morgonen ser han att jag tar bilder. Han frågar om det är dags att sälja? Japp, det är det. Men det kommer ju inte ske på en gång. Hur gör vi när det är sålt. Jag mumlar tydligen bara något till svar.
På eftermiddagen så vet inte maken alls vad som skett under dagen. För när jag ska lägga ut annonsen ser jag ett inlägg från en vän som söker ett skrivbord av mindre modell. Detta var ju inte helt litet så det blev ett kanske och se om det kunde finnas något annat. Hon tyckte också jag skulle lägga ut annonsen. Därför sa jag inte något till maken.
På kvällen sitter jag i telefon. Får ett missat samtal och gissar att det är vännens sambo som hör av sig om skrivbordet. Jag skickar ett sms och får till svar, vi kommer snart. Skrivbordet ska alltså hämtas. Samma dag som jag tog bilder på makens skrivbord OCH maken vet INGENTING.
Jag måste alltså pausa mitt samtal och säger lite diskret att nu blir snart ditt skrivbord hämtat. Jag har sålt det idag. Maken får panik och kastar sig iväg och tömmer skrivbordet. Han ställer allt på golvet. Han var inte jätteglad när han gick uppför trappan. Jag fortsätter mitt samtal och låter han vara.
Strax efter plingar det på dörren. Då är maken mycket gladare för han har hunnit tömma skrivbordet. Han var inte ens så ledsen över att han inte hade något annat skrivbord att ställa dit. Igår satt han vid köksbordet och jobbade. När jag frågade varför han inte var inne på mitt kontor så fick jag till svar: Det tänkte jag inte på.
På eftermiddagen löste vi hämtningen av hans nya skrivbord. Nu finns inga ledsna miner alls. Han har mycket bättre arbetsställning och kvittrade glatt att han var mycket nöjd. ÄNTLIGEN kunde han sitta riktigt. (Han som ALDRIG velat ha ett höj- och sänkbart skrivbord.) Han har skrivbordet 6,5 centimeter högre än ett vanligt. Det är ganska stor skillnad. Han tackade faktiskt för att jag ibland är lite snabb, som denna gången.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.