För att maken har så många liv. För jag vill inte förlora honom. Men med tanke på hur ofta han dör så är jag glad att han trollar fram ett nytt liv. Antingen så är han i ett spel med oändliga liv eller en katt. Fast katter har bara nio liv och det har han förbrukat sedan länge.
Förra gången var det en hjärntumör som han skulle dö av. Igår var det något helt annat. Han kom och sträckte fram handen och undrade om han hade blodförgiftning eller om det eventuellt var ett sår med ett blåmärke?
Vad tror du mitt svar blev? Naturligtvis var det blodförgiftning. Varje gång han får svaret som han inte vill ha, så blir han alldeles förskräckt och tror på mig. Så igår dog han i blodförgiftning.
När jag bad honom att få ta bild på handen och fnissade när jag gjorde det, så förstod han. Han tittade på mig och sa, det är bara ett blåmärke, eller hur. Med ett svagt frågetecken.
Undrar vad som skulle ske om jag målade ett rött streck från blåmärket upp på armen mot hjärtat? När han sover och inte märker något. Jag ska inte prova och se. För risken är att han dör på riktigt då. I chock eller hjärtinfarkt. Och det vill jag inte. Vår sekund ska vara för evigt tillsammans.
Dagens ord. Evig. Vi är evigt tillsammans.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.