Jag är så trött både faktiskt och bildligt. Det första är att jag är trött, fysiskt. Det har varit ett antal tuffa nätter. Kroppen orkar inte. Huvudet orkar inte. Jag är också trött på så många andra saker. Jag är trött på att jag inte kan göra allt jag borde kunna göra. Jag är trött på omständigheter som förstör. Ja, jag är trött på så mycket, inte minst krig i världen.
Men jag är också så glad och tacksam för så mycket annat. Jag är tacksam för att jag bor i Sverige och är fri från cancer. Jag är tacksam för min familj som finns där, även när jag är trött. Jag är tacksam för att de unga i familjen vill vara med oss äldre och trivs med familjen. Jag är tacksam för att kusinerna har kontakt med varandra trots långa avstånd.
Tacksamheten vinner över tröttheten i längden. Idag är det bara en kort dipp för att tröttheten tar över allt.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.