Igår var kroppen tung. Inte så konstigt kanske. Hela dagen var konstig. Jag försöker att få sömn när jag kan. (Vilket går så där). Att sova för mig har en konstig klang. Det är inget positivt med ordet sova. Eftersom det blir så lite av det. Igår lyckades jag ändå att sova de där extra minutrarna på morgonen. Jag har haft två timmar tidigare igår blev det fyrtiofem minuter.
Vilket var konstigt. När jag har somnat på morgonen tidigare, då har det blivit ett par timmar. Totalt fyra timmar. Många fler i sängen dock, bara inte så många sovande. Dessutom somnade jag om senare än vad jag brukar. Inte åtta utan åtta fyrtiofem. Det kan vara att jobbet har gjort att jag inte haft möjlighet att sova på morgonen så kroppen hann glömma. Eller så var det utmattningen från i måndags. Det spelar ingen roll. Dagen blev konstig.
Ni vet när man vaknar försent och känner sig stressad hela dagen över att man ligger efter. ungefär så var det. Fast jag hade inga bestämda tider så jag vaknade inte försent. Snarare för tidigt. Så jag var stressad över att jag inte fick all sömn som jag ändå borde fått. När man vaknar så så brukar det fortsätta hela dagen. En del kan också kalla det en måndag. Att allt blir knasigt för att det är måndag. Som om man får ett exemplar som är felaktigt då är det ett måndagsexemplar. Det finns till och med ett ord över varför det blev fel. Det var måndagen.
Igår var det så. Jag dricker ingen alkohol. Har inte gjort på länge. Inget viktigt för mig, jag har lika kul utan. Jag har särkilt roligt dagen efter när man slipper bakfyllan. Igår kändes det som att kroppen var tung för att den hade en massa gifter i sig. Som när man druckit alkohol. Det var en märklig dag.
Jag fick ändå gjort saker. Framför allt några timmars jobb. Inte så många som jag borde men några. Och det duger. Jag är viktig så då lyssnar jag och tänker på mig själv. Kanske var dagen så konstig för jag hade en stor saknad igår. En saknad för att insikten var så stor om att mamma kommer inte kunna hjälpa mig mer. Mamma kommer inte peppa med hur jag ska lösa det för mina medelhavsväxter. Mamma kommer inte få se sina barnbarn. Hennes barnbarn kommer inte få se henne.
De kommer inte få lära sig av alla tokigheter som hon gjorde. De kommer inte få lära sig hennes rättframhet eller hennes kvickhet. De kommer heller inte få vara med om hennes långsamhet. Hur hon alltid var sist in i duschen innan gästerna skulle komma. Jag gissar att det var den som upptog all kraft igår, saknaden efter mamma. Saknaden efter mamma gjorde dagen konstig för att all kraft var med mamma.
Jag är samtidigt lycklig över att jag har alla dessa minnen. Fina minnen av världens bästa mamma. Som fanns där i vått och torrt. Igår var minnen både bland hennes alltid fyllda godisskål till hennes alldeles för gamla mandlar i kryddskåpet. Alla bra saker och ibland tokiga saker. Igår var en konstig dag.
Idag ska dagen bli mindre konstig. Jag ska beskära fruktträd i jobbet. Jag är ingen expert på det. Inte mamma heller. Däremot så ska jag tänka på hur mamma peppar mig i att jag som trädgårdsmästare kommer fixa det galant. Som mamma sa när hon inte kunde prata så bra. Det klarar du. Tre ord som hon sa felfritt. Det klarar du. Då svarade jag att eftersom du har sagt det så tror jag på dig.
Jag klarar det. Och du med, vad det än är du ska göra idag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.