Jag har berättat om det innan. Nu kommer en av nattens drömmar. Det är super konstigt. Och det hoppar inte så där som det brukar göra i drömmar. Utan följer en tråda hela vägen.
Jag jobbar tillsammans med en kollega. Jag vet inte vad vi gör men vi hanterar mycket papper. Vi har ett antal anställda varav en heter Tomas Good. Drömmen utspelar sig på engelska. Han är ganska nyanställd. Han jobbar för tillfället med att ta in anställningsansökningar. Jag sållar ut för intervjuer och ber Tomas om att ta bort annonsen. För nu har vi så många bra att välja mellan.
Jag berömmer honom för hans goda arbete. Jag frågar honom hur han mår. Om han trivs på jobbet. Han svarar lite slingrade och vi återgår till uppgiften. Det är nu snart juni och jag trodde annonsen skulle sluta gälla i mitten på juni och Tomas säger att den är ute till mitten på juli. Så den måste definitivt tas bort eftersom vi kommer hitta en bra att anställa av de som har intervjuats och som ska intervjuas.
Jag frågar igen om han mår bra. Han tittar mig djupt i ögonen och svarar att: alla is good. Och ett jättekonstigt leende. Jag ryser och känner att något är väldigt fel. Sedan går Tomas Good hem. Han slutar för dagen. Jag pratar med min kollega om att jag tror att det är något som har hänt Mr Good. Att han inte mår bra men att han inte vill berätta något. Jag tror att det är för att han är ny och inte är trygg med vad han kan säga.
Min kollega ger mig då två papper. Ett där han ska få sparken för att han misskött sig och inte tagit bort annonsen. Ett där han ska få sparken för att han har mördat en person. Jag blir jättearg och säger till henne att vi kan ju inte säga upp honom för att han inte tagit bort annonsen när vi inte ens bett honom. Och mördat någon det har han inte.
Då visar hon en film. I början är den jättesuddig. Och förövaren har ryggen emot kameran. Det är en man som försöker skära halsen av en annan man. Kniven är jätteslö och han får skära och skära. Det var hemskt att se. TIll slut får han igenom kniven och blodet forsar. Allt är jättesuddigt. När han kämpat med att skära och mannen som gjort motstånd så har han kommit i profil några gånger. Det skulle kunna vara Tomas Good men bilderna är för suddiga för att man skulle kunna vara säker.
Men så lyckas han till slut. Mannen slutar göra motstånd och förövaren vänder sig mot kameran och bilden blir kristallklar. Det är Tomas Good. Jag blir förfärad och min kollega frågar om jag fortfarande tycker att vi inte ska säga upp honom. Jag håller med om uppsägningen. Och frågar om dörren är låst. Vet vi att han gått hem. Har han hört oss och filmen. Vet han att vi vet?
Min kollega går iväg för att hämta något samtidigt som hon säger att det är ingen fara, dörren är låst. När hon är ute ur rummet så kommer Tomas Good. Han brottar ner mig på golvet och tar fram kniven. Nu är den inte slö längre. Kanske han lärde sig något från tidigare. Han hugger mig tretton-fjorton gånger i bröstet. Jag ligger på golvet med honom över mig. Jag känner hur livet rinner ur mig med blodet.
Jag ligger och väntar på att min kollega ska komma in. Jag hoppas på att hon ska skjuta honom. Tomas flåsar av ansträngningen men gör inget mer. Efter ett tag så kommer min kollega och ropar efter mig. Då jag ligger på golvet så döljs jag av en halv bokhylla. Jag säger med gurglande svag röst. Skjut honom…
Sedan dör jag. Jag vet inte inte vad som händer sedan. Jag känner mig tillfreds med att min kollega kommer klara sig. Men inte om hon skjuter honom eller bara slår ner honom och får fast honom till polis kommer. För jag är död. Då vaknar jag.
Det är så konstigt. Man brukar aldrig dö i drömmar. Man vaknar innan det händer. Jag vet inte varför jag har sådana här drömmar. Eller varför de är så tydliga och följer en tidslinje. Inget hoppande eller annat. Det som är som vanligt är att jag inte vet vad vi jobbar med, eller vem min kollega är. Bara att det är en kvinna. Så brukar det ju vara i drömmar. Men inte det andra.
Sedan låg jag vaken länge. Nära maken för att känna att jag lever. När jag somnade nästa gång så var jag ungdomsledare i kyrkan och vi skulle ut på läger. Problemet vara tt någon hörde att jag var lite hes. Jag skulle kunna berätta den drömmen också ingående. Men jag låter bli det. Jag kan berätta att jag inte dog i den hur som helst. Och mamma hade inte covid-19 heller. I drömmen alltså. Så jag borde inte kunnat ha det heller, med tanke på hesheten.
Har du drömt någon gång att du blivit dödad? Och att du dött. Skönt att veta att man lever när man vaknar. Kanske det som är syftet. Jag vet inte, det är bara så konstigt. Kanske för att jag skrev om att vi har det ganska tråkigt just nu. Kanske för att jag skrev att jag inte har så mycket att berätta. Jag vet inte. Men konstiga drömmar det har jag varje natt. Det är dock första gången jag dör.
Ta hand om dig. Så hörs vi imorgon.