Att vara långsint kan vara en utmaning för omgivningen. Jag är långsint på vissa saker. Ofta om det är något jag själv har gjort fel. Då är jag långsint på mig själv. Jag är också långsint på vissa andra om de gör fel. Kanske jag har ”gett” vissa av mina drag till min äldsta son. Eller så är det bara så att som autistisk så kommer man ihåg allt. Och om det då är en orättfärd som begått så kommer han för alltid ihåg det.
Som när sonens favoritbutik (och enda vi handlade på) gick i konkurs. Det finns liksom inga alternativ än att hitta en annan att handla i. När det då behövdes en vinterjacka så började letandet. Självklart började vi på orten för att gynna lokala handlare. Gick ju sådär med vår favoritbutik. Hjälper inte att man är ensam att handla lokalt för att någon ska överleva. Men, men. Vi började leta.
Detta var ett år när det var väldigt inne med puffiga, tjocka, sydda ränder för puffen och glansiga jackor. Glansiga är fel men släta och kan uppfattas som glansiga. En Michelin-gubbe blev man när man hade den på sig helt enkelt. Detta gick bort för äldsta sonen. Ingen piffig eller glansig jacka. Punkt. Han var nog fjorton år. Strax innan han flyttade för vi var som sagt här och letade jacka.
Ingenstans fanns någon jacka som inte följde trenderna. Vilket är helt okej. Det var inte något problem där. Äldsta sonen har vid denna tiden kommit så långt i sin utveckling att han kan få fram till andra vad han är ute efter så länge jag var med. Då var han trygg i att jag skulle hjälpa om det behövdes. Vilket det nästan aldrig behövdes.
Vi var inne i alla butiker som sagt. Men den som sonen för alltid kommer att minnas (utan känslor, bara faktan) är den första butiken. Vi har en väldigt exklusiv butik här. Där finns bara märkeskläder i den högreprisrangen. Men om man letar jacka med sin autistiska son så spelar det ingen roll vilket märke. Bara det är rätt jacka. Vi fick hjälp omgående som vi satte vår fot innanför dörren. Så långt allt väl.
Sonen talar tydligt om att han vill inte ha någon puffig Michelin-jacka. Ägarinna tar fram den ena puffiga jackan efter den andra. Det fanns bara trendiga jackor i butiken. Det konstiga är nu att hon tar fram och visar alla dessa jackor trots hans tydlighet med vad han vill ha. Han fortsätter att titta och hon följer efter och plockar fram jackor. Då han är som han är så svarar han också artigt men tydligt på varje hon visar att nej tack, den är ful.
Till slut så surnar hon till och säger att om du vill ha någon jacka i år så får du nog ha en puffiga jacka. För det är det som är trenden nu. Sonen svarar inte. Han fortsätter att gå igenom butiken till han tittat överallt. När han gjort det så meddelarn han mig att vi kan gå. Vi går utan att säga något. Till sonen öppnar dörren. Då vänder han sig om och säger: Vi går inte för att du var otrevlig. Vi går för att det fanns bara fula kläder. Sedan gick han.
Detta kommer sonen aldrig glömma. Han kommer heller aldrig gå tillbaka till butiken och ens titta på kläderna. Då för att det fanns bara fula kläder men också för att hon var väldigt otrevlig mot honom. Hon kommer aldrig få en chans igen. Det är långsint men också helt rätt. För varför ska han ens lägga tid och energi på att gå dit när han vet att först, det är fula kläder och två jag får dåligt bemötande.
Mig förlorade hon som kund också. Det var en av butikerna som kunde ordna vissa plagg med lång ärm eller ben. Nu går det ingen nöd på den butiken. För det är många här omkring som vill ha märkeskläder och gärna betalar för det. Men vår familj kommer inte dit igen. För jag har gett fler chanser. Men det har gått på samma otrevliga sätt de gångerna också. Då har det varit till minstingen. Just för det där med längden på saker och ting. Men nu är chanserna helt slut.
Vi hittade en jacka men inte på orten. Han hittade en dit han flyttade för att gå på gymnasiet. Den jackan har han än idag minst åtta år senare. Det blev en paletå. En snygg överrock som varken var glansig eller puffig. Och väldigt hållbar. Både för trender och i material.
Så kan det vara att vara långsint. Skillnaden mellan mig och sonen är att jag har en massa känslor inblandat. Att jag kommer ihåg för att jag är arg eller ledsen, medan sonen bara har faktan. Och om den faktan är att det inte ger honom det han behöver, då låter han bli. och för alltid kommer han ihåg det.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.