Det har snart gått två år sedan kriget startades av Ryssland i Ukraina. Det har blivit vardag och visst jag tänker på kriget men inte alls på samma sätt som för två år sedan. Jag är förskräckt men inte längre rädd som jag var då. Det trots att ÖB gått ut och sagt att alla borde förbereda sig för krig.
Kriget är nära och vi borde väl förbereda oss. Har du preppat något? Vi har en del så vi skulle klara oss ett tag. Men inte krigsförberett oss, det har vi inte. Vi har ingen vevradio. Det borde vi införskaffa. Vi har heller ingen stor dunk för vatten. Vi har batterier och lampor. Vi har gasspis men också en portabel gasplatta. Vi har vedgrillen på utsidan.
Vi har nog allt som man skulle behöva vid kris utan just radion och dunken. Kniv och multiverktyg och massor av annat har vi. Ja, det skulle kunna vara mer hållbara konserver. Vi har det samt pasta och ris. Vi skulle kunna börja köpa på oss några extra burkar varje gång vi handlar så vi har ett gäng om kriget skulle komma. Frystorkad mat vet jag inte om jag har så stort intresse av.
Hur har du gjort? Inget, allt eller lite grann? Har du blivit avtrubbad som mig? Nu när jag skriver och tänker på det så känner jag att det blir otäckt nära. Men annars är det mer avlägset. Jag hoppas att det snart ska få ett slut. För i värsta fall så spelar preppandet ingen roll då Putin trycker på knappen för kärnvapen.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.