Igår var en dag som var låg. Eller jag var låg. Det finns många svar på varför jag var låg. Men jag är inte helt säker att jag vet den rätta kombinationen av svaren till varför jag var så låg. Det första och antagligen den största är att jag jobbar mer än jag orkar. Sedan finns det som sagt fler anledningar till det.
När jag är låg så blir maken orolig och försöker att göra så att jag inte är låg. En sak som hjälper är ofta att prata. Om allt och inget. Ibland är inte det rätt väg. Igår fungerade det till viss del att prata. Det bästa receptet är alltid att kramas. Även om jag säger att jag inte vill så hjälper det när han väl kommer och kramas.
Idag ska jag jobba en sådan där lång dag igen. Nio och en halvtimma i arbetstid är mycket. Idag hoppas jag faktiskt på att det inte är kunder hela tiden. Det är ju vad jag brukar vilja annars. Jag har för dåligt tålamod men när det är så långt pass så är det tufft att ha kunder hela tiden. Som tur är så är det inga mer taxipass denna veckan. Jag kommer härda ut men min låghet kanske håller i sig längre än den hade behövt på grund av det. Vi får se. Maken får krama mig lite extra ikväll, då blir det lite lättare.
Ta hand om dig. VI hörs imorgon.