Det kom vi fram till mamma och jag. Att det är livsnödvändigt att hon får besök. Hon är isolerad för att hon legat inlagd. Hon har tagit två test som visat att hon inte har covid. Idag ska hon ta ett test till. Om det också visar negativt så får hon vistas med dem andra.
Jag var med henne på fikat igår. Hon blev väldigt glad för sällskapet till fikan. För hon få ju inte träffa någon. Knappt personalen heller. Så glad blev hon när jag kom. Igår var sista antibiotikan så nu ska hon vara frisk. Och det verkar hon vara. Hon är pigg och vaken och med i samtalet.
Jag stannade till middagen för att hålla henne sällskap. Det finns inget värre än att äta själv. Inte när det inte är självvalt. Allt var bra fram tills att hon inte fick maten i tid. Personalen ska ta hand om många. Och kanske det är många som måste få maten på rummet. Om det är fallet så tar det längre tid att få ut maten än om alla är samlade i matsalen.
Hur som helst så blev hon enligt henne själv -Nu är jag mest förbannad. Det var svaret på om hon var helt nöjd. För hon hade inte fått i sig några mängder av maten. Som tur var så kom personalen väldigt fort för att hjälpa med kvällsrutinerna så hon fick lägga sig.
Det är tufft nu. Vad är rätt och fel? Är det livsnödvändigt att besöka mamma? Jag skulle säga att om inte det så i alla fall livsavgörande. Att inte ha några som helst besök gör en sjuk. Vi bestämde att vi ska fortsätta att ses. Allt för att det ska bli lite lättare. Sedan får jag hålla mig extra undan för att kunna göra dessa besök.
Vi får helt enkelt tänka en gång till på varje sak som inte ska göras hemma. Är det livsnödvändigt att gå utanför huset? Eller i alla fall livsavgörande. Om svaret är ja, på det så gå ut. Om det är nej, stanna hemma. Vi behöver mat och mediciner. Det är livsnödvändigt. Men det kan också vara livsavgörande att få besök. Då måste vi tänka extra noga kring det besöket och det vi gör innan. Sjävklart är det livsavgörande att gå till arbetet.
Utan arbete inga pengar. Inga pengar ingen mat eller mediciner. Eller tak över huvudet. Då är frågan hur ska vi tänka kring att vi ska avstå frisörbesöket? Eller massagen? I min bransch skönhet så kan vi träffas digitalt och ändå kunna jobba. Det blir extra jobb med att skicka ut prover innan den digitala träffen, men det går. Det är svårt att massera någon digitalt. Det är svårt att klippa håret digitalt.
Hur ska vi tänka då? Rekommendationen är att vi ska hålla ner antalet besök om vi inte kan genomföra vårt arbete på annat sätt. Men i rekommendationen för privata så är det att vi ska inte gå utanför dörren om det inte är livsnödvändigt. Det är svårt tycker jag. För det är kan ju vara livsavgörande för massören eller frisören att de inte få några kunder.
Och till er som tror att det bara är rekommendationer så gå och klipp dig. Så kan jag säga att du har fel, rekommendationerna är inte frivilliga. De ska följas. Och om du inte följer dem så kan det leda till straff. Det är alltså inte frivilligt. Vi ska följa dessa rekommendationer som Folkhälsomyndigheten ger. Det är tolkningarna som jag upplever svåra. Var är livsnödvändigt? Kan ses som en lätt fråga men inte för mig.
Vad tycker du?
Ta hand om dig, så hörs vi imorgon igen.