De är jättestora. Inte nog med att han är en surikat som ser massor. Han hör också bra. Vilket gör honom till den duktiga surikat som han är. Han hör allt och ser då det mesta. Ett av hans bekymmer är när han hör saker som inte går att se. Som i måndags. DÅ hörde han mycket och inget gick att se.
Det lät som om någon sköt någonstans. Det pågick i många timmar. Nästan vid varje smäll så kom en fråga. Och det var mååååånga smällar. Tror du någon skjuter någonstans? Tror du att det är ett arbete som pågår? Tror du att det är en motorsport? Tror du att det är åt det hållet? Varför håller det på så länge?
Som du förstår fick han inte mycket svar från mig. För jag brydde mig inte alls. Det smällde lite men inget som störde eller att det var något fuffens på gång. Mitt ointresse minskade inte makens. Han behövde veta vad och var det smällde. Även om han hör bra så kan ljudet transporteras och lura var det kommer ifrån.
Enklaste sättet är att söka på internet. Han brukar göra det. Ofta ganska omgående. Inte denna gången. Till slut efter vi avslutat vår middag på altanen så kom telefonen fram för att söka. Dock så var han inte nöjd med vad han hittade. Det var en skjutbana som hade träning på måndagar. Så långt var han nöjd. Det var nästa steg han inte var överens med. Det var pistolskytte. Vilket det verkligen inte lät som. Det borde vara gevärsskytte som pågick.
Det är ändå rätt skönt att jag inte behöver ha så mycket koll på saker och ting. För maken har koll på allt. När han inte har det så tar han reda på det. Även om han inte alltid är nöjd med svaret. Igår var den stora frågan varför kyrkan ringer i kyrkklockorna kl 10.00 en tisdag? Tur att vi alltid har något att tänka på här i vårt hus.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.