Alltid när man är ute och reser med maken så är det ett äventyr. Det händer samma saker som vanligt men det blir lite roligare när det händer. Särskilt de jobbiga sakerna blir roliga när han är med. Som att vi var ute och reste men en sopsäck. Fylld sådan.
Det är nog inte det vanligast man har med sig när man reser. Men om man ska ha med sig en stor födelsedagspresent så måste man hitta lösningar. Om jag slagit in den snyggt i kartongen så hade vi inte fått plats med den på bagagehyllorna. Ovanför sätena var inte ens att fundera på utan kartongen.
Vi hade en resväska tillsammans och då denna sopsäck. Maken hade världens bestyr med att hålla reda på att vi fick med oss vår sopsäck och inte någon utav SJ:s sopsäckar. Inte för att det är så vanligt att det ligger en massa sopsäckar att ta fel ifrån men jag visste att detta skulle bli ett problem för maken. Notera det lilla bandet med en rosett på.
Flera gånger var han tvungen att dubbelkolla att det inte var fel säck. Varje gång kollade han att det fanns en liten rosett på. SJ förvara heller inte sina sopor i bagehyllorna men det spelade ingen roll. Det var precis att den fick plats på hyllorna. Vilket var skönt annars hade den fått åka i knät.
När vi sedan hoppade på bussen så fanns ju oron att någon skulle vilja ta denna fina present. För det är klar man vill ta en sopsäck. Självklart tror man det är något fint där i och vill ha den. Den fanns kvar även när vi var framme på slutdestinationen. Födelsedagsbarnet blev också glad för sin present även om den kom inslagen som den gjorde. Brukar man inte säga att det är tanken som räknas? I detta fallet blir makens alla tankar upphöjda till två och mycket som räknas.
Nu är vi hemma igen och maken slapp en sopsäck på vägen hem. Vi njöt av vyerna utanför fönstret innan det blev mörkt. Hösten är här och då även alla härliga färger.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.