Maken och gasen

Jag har varit ensam i helgen. Det händer ibland. Oftast är det jag som är ute och reser. Ja, då är jag inte helt ensam men jag är inte tillsammans med maken. Denna gången har det varit omvända roller. Maken har varit ute och rest och jag har varit hemma. Maken har varit ute på vift med vän och jag har varit ensam hemma och jobbat. Jag jobbar idag med. Idag kommer maken också hem.

Maken läser min blogg så jag kunde inte skriva om det igår. Idag går bra för han behöver inte avbryta sin resa för att komma hem. Anledningen är att jag stänger inte av gasen till vår gasspis. Maken stänger av den varje kväll. Och varje gång jag ska sätta på spisen först av oss så går det inte. Sedan inser jag varför och så går det.

Som du kanske förstår så tycker jag det är ganska riskfritt att låta gasen vara på. Var har EN gasflaska. Ingen gasledningen (som inte går att stänga av hela ledningen) som är till spisen. De har man i vissa storstäder. Vi har som sagt en flaska och OM den skulle explodera så skulle vi inte dö om vi ligger på andra våningen på andra sidan huset. Jag tror inte heller att vi skulle dö av kolmonoxidförgiftning av en flaska.

Eftersom man kompromissar ii ett äktenskap så är det inget problem för mig att maken stänger av gasen (även om jag suckar väldigt högt när jag försöker tända plattan) varje kväll. Jag älskar honom även när han stänger av gasen. Kanske just för att han gör det. Han är väldigt omtänksam och tänker alltid på säkerheten. Det är kärlek.

När jag är ensam så borde jag stänga av den också. Men det gör jag inte. För jag tänker inte på det. För mig är det inget problem så jag glömmer bort det. Precis som jag glömmer bort att maken stänger av den. Nu vet maken om att jag inte gör det. Får se om han vågar lämna mig ensam igen? Jag är tacksam att han vill att vi båda ska leva. Jag är tacksam att han vill leva tillsammans med mig.

Snart så är han hemma igen. Min stora kärlek som vill hålla mig vid liv. När han kommer hem så kommer han förutom att få pussar och kramar få marmelad. Den blev fast, precis lagom. Den blev dessutom väldigt god tillsammans med ost och kex. Kanske det blir det ikväll igen fast för två denna gången.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *