I lördags putsade jag våra fönster. Alla denna gången. Det blev ändrade planer i helgen och jag fick tid hemma. Planen var att jag inte skulle varit hemma. Planen för resten av tiden innan advent och jul är fullbokad i stort sett. Vilket innebär att jag behöver planera extra noga allt som behöver göras till jul. Därav fönsterputsen nu. Om jag varit borta hade den blivit på torsdag.
Nu blev det i lördags med perfekta väderförhållande. Inget regn, mulet och ungefär 9 grader varmt. Innan vi steg upp så sa jag till maken att när jag ändå tar ner alla lampor i fönstren så borde jag sätta upp adventsstjärnorna när fönstren är putsade. Då var makens svar att det kanske är lite tidigt. Jag svarade ingenting på det.
När vi skulle göra frukost så märkte maken att jag inte var så pratglad. Väldigt lite pratglad. (Jag gjorde mest fula grimaser.) Vi äter frukost och han har räknat ut att det kanske inte alls är för tidigt för stjärnor i fönstren. Vilket han talar om för mig. Eller han säger att han faktiskt aldrig sa NEJ, han sa bara att det KANSKE är LITE tidigt.
Du förstår vad som kom upp i fönstren? Det blev adventsstjärnor. Som jag sa till maken, om det inte görs nu kommer de upp först efter 1:a advent. Vilket inte är ett alternativ för mig eller maken för den delen. Nu kom de upp igår istället för i lördags. För när fönstren var färdiga så var jag det med. I lördags satt vi nästan totalt mörker då vi inte hade några lampor alls. Igår när stjärnorna kom upp så blev allt så självklart, vi behöver ljuset och nu är det genom stjärnorna.
Inte nog med att han ändrade sig med att det inte var tidigt. Han var också och köpte present åt mig. Nu har jag värmeljus som är LED som inte bara har fjärrkontroll de är också uppladdningsbara. Nu har alla husen ljus, utom ett som har för liten öppning, i snölandskapet. Han har en mycket lycklig fru nu.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.