Jag behövde ju en dag med vila. Det blev det också. Lite hjälp till äldsta sonen var väl det som gjordes igår. Det regnade väldigt mycket också. Hela dagen men många inslag av störtskurar. Blev säkert 28 mm som de sa häromdagen. Igår sa inte prognosen att det skulle regna speciellt mycket. Men det gjorde det. Både maken och jag är glada för vår carport som är i direkt anslutning till huset. Vi kan gå ut och vara torra när vi är framme vid bilen.
Det var inte det som jag skulle berätta om. För det var det mest spännande som hände mig. Vädret. Den typiska svenska saken att prata om. Du kan inte göra något åt det. Du kan inte förarga någon när du pratar om det. Det är ett neutralt samtalsämne som alla kan prata om. Även om det ger upphov till känslor så är det inget påverkar neutralitet med ämnet.
Det jag skulle berätta om var makens spännande dag. Det började med att jag låg vaken (som vanligt) och hörde ett pling på dörren. Det var så konstigt att jag trodde jag sov. För maken vaknade inte. Han vaknar av allt. När jag rör mig. Så det måste varit en dröm. Maken stiger upp en stund senare. Då blev det verkligen bekräftat. För han var inte i djupsömn så kort innan. Det var en dröm.
Maken gör som han brukar. Jag gör som jag brukar. Vi äter frukost i sängen. Jag yogar. Maken berättar att han såg en polisbil på morgonen. På vår gata. Utanför grannens mellan våra tomter. Det är förmiddag nu. Det har alltså gått ett antal timmar sedan han såg polisbilen. Maken brukar göra en massa saker på morgonen innan vi äter frukost. Särskilt om det är tidig morgon. Han gör lite datorjobb innan vi startar dagen på riktigt. Så att maken var borta en bra stund på morgonen var inget konstigt.
För då får jag veta att han (så klart) har varit ute och kollat runt vårt hus om det hänt något. Han ser bara polisbilen och ingen polis då. Han ser inget som har hänt kring vårt hus. Han går in. Då ser han en ensam polis hos en av grannarna lite längre bort. Inget har hänt hos oss, det var hos grannen. Han släpper det och tänker att det kommer han få reda på så småningom.
Nu kommer vi till att jag får reda på polisbilen. Jag inser att jag var ju vaken. Jag hörde ett pling. Det måste ha varit polisen som ringde på. Medan jag låg i sängen och tänkte det är för tidigt att någon ska vilja oss något. Om man vill något så plingar man ju flera gånger. Men om det var polisen som knackade dörr så kanske man bara plingar en gång. Maken far upp som en iller. Han testar ringklockan. Jo, då om man trycker snabbt så blir det ett pling. Om man håller in så blir det pling-plong.
Vad ville polisen? Makens hjärna går på högvarv. Vad har hänt? Varför ringer de på vår dörr? Och varför stod de så konstigt parkerade mellan våra tomter? Varför inte på gatan? Frågorna var många. Maken ringde 114 14. Detta måste redas ut. De ringde ju på så det har ju hänt något hos oss. Varför skulle de annars ringa på? Det viktigaste av allt, han hade inte hört det! Det var lång kö för att komma fram. Maken la på.
Maken ser grannen ute. Han är lätt på fötterna och ute gåendes mot grannen med snabba steg. Han kollar postlådan på vägen. Det var därför han gick ut, inte för att prata med grannen (vi låtsas det i alla fall.) Nej, grannen hade inte fått någon påringning av polisen. Men hade också sett bilen och TVÅ poliser. Maken hade ju bara sett EN. Nu blir det ännu svårare ekvation. Om de bara ringt på hos oss så måste ju något hänt hos oss. Grannen hade sett poliserna lite längre bort på gatan. Mystiken tätnar.
Lite senare på dagen så stöter han på en av våra andra grannar. Samma fråga, påringning?, Nej, inte hos dem. Grannen hade också noterat polisen och tyckt det varit konstigt. Hade sett dem ännu längre bort på gatan. Bara vi som haft en påringning alltså. Maken vet inte vad som hänt. Maken försökte 114 14 en gång till. Kö ännu en gång. La på ännu en gång. Maken vet inte varför polisen har varit hos oss. Eller varför de stått på vår gata. Varför? En torsdagsmorgon.
De grannar som inte är hemma på vår gata eller som maken inte sett under dagen har fått en liten check av maken att det inte varit något inbrott i deras hus. Inga fönster inslagna hos någon av våra kära grannar. Grannsamverkan fungerar bra hos oss. Det är bra. Mindre bra att maken inte fått svar på varför polisen stod på vår gata OCH varför de ringde på vår dörr.
En händelserik dag för maken. En lugn och fin dag för mig. Den innehöll fikapauser. Flera stycken. Både med och utan vispad grädde. Om ni gör brownies någon gång så kan jag rekommendera att mosa i en gammal banan eller två.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.