Maken är den bästa av alla i hela världen. Det är viktigt att påtala. Men när maken ALDRIG lyssnar på mig så blir jag matt. ALDRIG lyssnar han på mig. (Det gör han visst det, men just nu håller jag bara händerna runt h….. och skakar honom lite.)
Ofta så kan jag säga något och så slutar det med att maken säger att det vore ju himla gott eller smart eller vad det nu kan vara, och så har jag redan sagt det. Det kan vara för en dag sedan. Eller en minut sedan eller flera veckor för den delen. När det gått flera veckor så kan jag bli lite trött att han glömt att jag sagt något.
Igår åt vi till exempel vårrullar till lunch. Färdig som man gör hemma. Vi köpte på erbjudande för en tid sedan. Det var tre olika sorter. Biff, Kyckling och vegetariska. Jag sa då att jag tyckte de vegetariska var godast. För vi har köpt dessa tidigare, även om det är ganska länge sedan. Maken säger att han tycker kyckling.
Vi äter de alltså i den ordningen så att de vegetariska är kvar till sist (då det är just godast). Maken ör glad för han får äta sina godaste först. Nu är det ju någon månad sedan jag sa detta. Man kan ju ändå tycka att han skulle komma ihåg det eftersom de är kvar till sist och han fick äta ”sina” först. Då när vi sitter där och äter så utbrister han att dessa var ju minsann mycket godare än både biff och kyckling. På andra plats hade han nu kyckling.
Jag bara tittar på honom och undrar om han skämtar med mig. Han tillägger dessutom att vi måste köpa fler sådana. Efter ett tag så skrattar vi båda lite, när han minns och inser att han repetera vad jag sagt. Jag tycker dock att biff är på andra plats, men egentligen så har de vegetariska ingen konkurrent. De är bara godast.
Dessa tillfällen inträffar lite då och då. Vi är allt som oftast överens. Ibland kommer maken bara lite senare. Något som han aldrig har kommit överens med mig om är sniglar i vitlökssmör eller isterband. Njurar är också en rätt han inte vill äta.
Vi har varit gifta ganska många år och jag har aldrig fått honom till att äta sniglar. Isterband har nästan varit lika svårt. Mamma gjorde alltid lunchkorv åt honom när hon bjöd på isterband. Om det inte vore för att jag tycker det är så himla gott (och hon) så hade hon gjort lunchkorv åt alla. Nu åt vi isterband och han annat.
Hemma har jag typ aldrig gjort isterband. Någon enstaka gång, fast inte till maken. Minstingen och jag har ätit isterband och han någon annan korv. Jag tror knappt han har smakat en liten bit ens.
Efter lunchens uttalande så förväntar jag mig inget mer sådant inspel på flera veckor. För oftast som sagt är vi överens. När han då på kvällen låter meddela att vi måste köpa isterband som Lulles har köpt från Hugos (någonting) så tror jag att jag inte hör vad han sagt.
Jo, då han vill köpa isterband från Lulles (som för den delen är ett lokalt charkuteriföretag med jättegod leverpastej bland annat). Han tycker inte om isterband. Han vill inte äta isterband. Inte under sexton år har jag fått honom att vilja prova. Nu sitter han där och säger att han vill köpa isterband. Jag är helt stum.
Han fortsätter. Mannerström (hans stora idol) har rekommenderat just dessa isterband. Ah, Mannerström, nu förstår jag. Så klart han vill prova när Mannerström säger det. Hans idol som han gärna tittar på matvideos som han gör. Nu med isterband. Inte nog med det, utan med kapris också. Kapris som han inte heller är så förtjust i. Han tar fem stycken små kapriskulor till snitseln när jag tar fem matskedar och har ett berg av kapris.
Han äter min potatissallad och plockar inte bort någon kapris. Han är ju dock inget fan av kapris i allmänhet som mig. Så klart blir jag förvånad när han vill ha både isterband OCH kapris i samma rätt. Men om Mannerström gör det så självklart vill maken prova. Inte för att jag sagt det utan Mannerström har sagt det. Så klart. Mannerström litar han på. Alltid något. Jag kommer få isterband med kapris. Det lät jättegott. Så jag var fortsatt tyst och sa inget. När han frågade uttryckligen vad jag tyckte så svarade jag helt enkelt, det låter gott.
Nu kommer det säkerligen bli isterband inom kort. Det ser jag fram emot. Jag ser än mer fram emot att få äta njurar eller sniglar inom kort. När maken inser att Mannerström tycker om både njurar och sniglar. Det ser jag fram emot mycket.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.