Det mesta av vår hjärna används inte. Vi nyttjar cirka tio procent. Vad är det som gör att vi inte kommer ihåg allt som hänt oss? Skulle vi bli galna av att komma ihåg?
Vi kommer ihåg sådant som vi vill glömma. Sådant som vi kanske önskar att vi aldrig skulle gjort. Eller sådant som är jobbigt att komma ihåg, som att någon har gått bort i familjen. Det kommer vi ihåg, men glömmer sådant som vi vill komma ihåg.
Minnet kan vi träna upp. Vi kan bli bättre på att minnas. Men ändå så är det kvar, att vi minns det vi inte vill och glömmer det vi vill.
Minnena är det som formar oss. Om jag hade glömt allt jobbigt som jag gjort i mina dagar så hade jag inte försökt att vara mitt bästa jag idag. Jag behöver inte komma ihåg alla glada och trevliga minnen för att vara mitt bästa jag.
Om vi kom ihåg alla våra bra och glada minnen men bara vissa av de jobbiga, då hade vi ändå inte varit vårt bästa jag. Då hade det glada tagit över från det som inte varit bra.
Även om det smärtar att komma ihåg vissa saker så hjälper det oss i livet. Det hjälper oss från fel till rätt. Det hjälper oss att bli den person vi är. Ibland får vi jobba på att komma ihåg varför vi kommer ihåg.
Utan vårt minne och våra minnen så är vi bara ett skal. Vårda dina minnen. Både de dåliga och de fina. För du är du och det är du av en anledning. Ta hand om dig!