Igår var en nästan ledig dag. Den innehöll mest att njuta av livet. Efter en stunds arbete så hjälpte jag äldsta sonen en stund. Han hade möte med ytterligare en ny person på kommunen.
Det är ganska spännande hur många nya det är som dyker upp på resans väg. I slutet på mötet så frågade sonen varför vi hade mötet. Det var två personer med från kommunen och ingen visste riktigt vad de skulle svara. Då sa jag att mötet var för deras skull inte sonens. Just för att de inte träffat honom innan ville de ha bättre koll på honom. Då svarade en av dem, att det stämde. De vill träffa så många som möjligt personligen för att det är lättare att fortsätta efter man haft en fysisk träff.
På det svarade sonen snabbt, att det vet han inte om det är sant. För honom var detta bara ett stort problem. Jag var med av flera anledningar. Den första för att han aldrig varit i lokalerna som vi kom till. Den andra för att han inte visste hur man skulle göra när man kom dit. Det fanns inget väntrum. Det var en hall med dörr till ett demensboende, en dörr till myndighetskontoret samt et konferensrum. Allt direkt innanför ytterdörrarna. Det var i en hall mer än ett väntrum. Väldigt otydligt vad som gällde.
Han hade mått mycket bättre av ett telefonsamtal än ett brev med en kallelse för ett möte. I ett samtal hade han kunnat få svar på alla saker som skulle kunna vara problem. Men ja, även att han aldrig träffat personen eller personerna är också ett problem. Fast ett större problem är att brevet kallade till ett möte undertecknat av en person. Ingenstans stod det att det skulle vara två personer med på mötet.
Vi pratade lite om hans svårigheter och jag förtydligade hur svårt det kan vara för en person utan diagnoser att förstå när det går galet. Just för att jag var bara med och han skötte allt själv. Men om jag inte varit med så hade väntrumsdelen varit ett stort problem. Jag måste säga att jag är tveksam till om exemplet hjälpte för att öka förståelsen. Mötet är över och sonen överlevde, även om det inte gav honom något. Förhoppningsvis gav det dem något.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.