Vi är som myror. Vi bygger och sedan bygger vi. Och så bygger vi lite till. Lite framåt hela tiden. Inte så mycket att vi bygger jättestort. Snarare lite i taget bara.
Rätt som det är så händer något som måste åtgärdas. Som att någon kommer och stampar sönder våran stack. Då bygger ju myrorna upp stacken igen. Som när någon kastade in något genom vårt fönster. Då blev det att alla fönster ska bytas.
Det kanske vi inte hade behövt men jag tror det var ett bättre beslut för både oss och vår planet att ha treglasfönster mot tvåglas som behövde renoveras. Vi har märkt en stor skillnad på värmen inomhus. Det är varmare men också sämre ventilerat. Jag vädrar varje dag nu. Jag tror inte jag har vädrat frivilligt sedan vi flyttat in här.
Maken har gjort det så bra istället. Framförallt på sommaren när det blivit varmt inne. Annars har det inte behövts för det har varit sådant drag i våra fönster. Det har inte kunnat stå levande ljus på fönsterbrädan. Då har det blivit stearin överallt. På brädan, fönstret och golvet. Det är borta nu. Därför behövs det vädras lite varje dag. För känslan av luft. Vi har massor av ventilationer så rent fysiskt behövs det egentligen inte.
Jag undrar om myrorna tänker att Sk*t också. Nu måste vi bygga om flanken på höger sida. Varför skulle det hända just nu? Typiskt, vi som har så mycket annat vi behövde bygga. Antagligen inte. Fast människor tänker så. Varför händer det just mig, eller just nu? etcetera. När vi istället borde fokusera på hur vi löser det. Finns ingen nytta med att älta varför något hänt. Nyttan ligger i hur vi går vidare.
Så vi fortsätter som myrorna här hemma. Vi bygger lite till.