Jag behövde hjälp och ringde minstingen. Minstingen sa ja direkt och ville hjälpa sin mamma. Nästa steg var att ringa maken om han också kunde tänka sig att hjälpa. Jag lockade med mat och han sa också ja. Det hade han nog gjort även utan lockandet av mat. Det behövdes flera förare och båda ställde upp.
Maken fick sin mat och alla var nöjda. När vi satt och åt så pratade vi om det ena och det andra. Vi pratade födelsedagspresent. Vi har jämn födelsedag i familjen, idag till och med. Grattis kära bror på bemärkelsedagen! Den ska firas senare så därför kunde vi prata present. Vi hade många andra ämnen som var uppe. Motorcyklar bland annat var med på ämneslistan.
Vi pratade också om hur svårt minstingen hade att koppla in telefonen i sin gamla bil från 1989. För idag så gör man allt genom telefonen. Även lyssnar på musik. I många år hade jag och maken en cd-vägg. Den satte vi upp olika skivor på som vi tyckte om för stunden eller gillade omslaget på. Ett konstprojekt skulle man kunna kalla det. Sedan kom den digitala musiken och vi insåg att skivorna aldrig byttes för vi lyssnade alltid digitalt.
Då fick musiken flytta från väggen till förmån för tavlor och skivorna hamnade i källarens förråd. Det tog maken och minstingen tag i när vi kom hem. Det slutade med att en himla massa skivor flyttade hem till minstingen och hans bil i sommar. Maken var också tvungen att lyssna på nästan alla innan de var klara. Jag tar nog i för alla går inte lyssna igenom på en kväll. Inte ens på snabbspolning.
Ibland vet man inte var det ska sluta. Ibland blir det väldigt bra och bättre än vad man kunde tro innan man började. Denna gången på grund av att jag behövde hjälp på jobbet. Även om jag är bra så har jag svårt att köra tre bilar samtidigt.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.