I helgen hade vi besök. Lite mer än bara våra inbjudna gäster. Vi satt mycket ute på altanen. I alla fall om man betänker att vi passerat mitten av september. När solen visade sig så var vi på altanen och njöt av värmen från solen. Vi hade en massa olika men att avhandla för vi träffas inte så ofta. Tiden rann iväg och rätt som det är så tystnar samtalet.
Anledningen är att en fjäril har kommit på besök. Inte bara för att äta på blommorna. För vi har alltid en fjäril hos oss. Eller flera. Men denna gången så var den en som var med oss hela tiden. Den flög från blomma till blomma och ville inte lämna oss. Till slut, kanske för att vi skulle stanna upp och se den, så satte den sig på min väns ben.
Där satt den länge. Och vårt enda fokus var fjärilen. Tydligen så sägs det att om en fjäril kommer på besök så är det av någon som lämnat jorden som är där. Både jag och min vän har nära som lämnat och saknaden är stor. Kanske var det vännens nära som kom. Kanske det var bådas då den verkligen var med oss hela tiden. Även om den var på blommorna resten av tiden vi var utomhus.
Våra samtal var helt underbara men när vi förstod att fjärilen verkligen höll oss sällskap så blev vi båda varma och glada över att vi hade besök. Från vem eller inte alls från någon nära spelar ingen roll. För vi blev uppmärksammade och tänkte och pratade om våra nära som inte är med oss. Det var fint.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.