Maken är varmblodig och vill ha kallt. Jag låter honom ha kallt. Han gör mycket för mig och att jag låter honom ha kallt är en sak som jag gör för honom. Om han har öppet fönster och dörrar under natten så stänger inte jag dessa. Jag har mer täcken på mig.
När jag stiger upp på morgonen i kylan så sätter jag på mig mer kläder. Jag kan ju faktiskt sätta på mig mer kläder. Han går i T-shirt och shorts och är ändå varm. Han hade gärna fått ha mindre kläder på sig för min del, han däremot vill inte det. Då behöver han inte det. Han har minimalt med kläder och för värmen är jag tveksam att det hjälpt med ännu mindre.
Häromdagen satt jag i fåtöljen med byxor, myshoodien, som är extra lång och fårtofflorna på samt luvan uppfälld när maken kommer in och ser mig. Han då i shorts och t-tröja. Då gick han och stängde fönstret som varit öppet över natten. Innan han hann stänga så bad jag om en halsduk. Han var då alltså på väg att stänga fönstret men ger mig halsduken först. Jag tror att det var anledningen till att fönstret inte öppnades igen på kvällen.
Jag antar att september månad är helt rimligt att inte vädra hela nätterna. Nu vädras det under de soliga timmarna på dagarna istället. Vilket går bra med mig
Under dagen när solen är framme så kan jag ta av alla vinterkläderna (för en stund) och ha lite sommarkläder på mig. Då går det bra att vädra. Nu får jag vänta på oktober för att värmen ska sättas på. Oktober eller att jag har vantar, mössa och jacka på. Då sätts värmen på. Vad gör man inte för kärleken?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.