Jag ligger på gränsen för vad jag klarar av. Det är ju konstaterat ett tag nu. Jag älskar julen. Det är ju också konstaterat ett tag. Att älska julen och inte ha ork blir svårt att lösa julpyntandet innan julen kommer. Känns så just nu.
För att inte jag ska bli helt tokig så har jag gått med i lite julgrupper på Facebook. ”Vi som älskar JULEN” heter den ena av dem. Jag inser att även om jag älskar julen så har jag långt kvar innan jag når upp till vad en del gör inför julen.
Jag visade en bild för maken och frågade om han tyckte jag skulle pynta likadant. Han blev ganska lång i ansiktet och visste inte om jag skämtade eller inte. Bilden innehöll ca 500 tomtar på två stycken bord under ett fönster. Fönsterbrädan ovanför hade nog femtio tomtar som höll på att falla av brädan för de var så tätt ställda. Det var julgardiner och girlanger i fönstret. Det var hängde julbelysning i allt pynt mitt i.
Det kändes som att allt bara var uppställt för att sedan flyttas ut på sin rätta plats. Så gör jag varje år. Tar fram allt jag har på bordet i köket. Nittsjö först och sedan nötknäpparna och så vidare. Jag får inte plats med allt på bordet på en gång. Och allt är inte i samma rum. Det blir lättare att få en överblick av vad som ska ställas ut om man först ser allt samlat. Så såg det ut. Allt bara ställt tillsammans för att kunna få en överblick.
Så var ju inte inte bilden. Bilden var det färdigpyntade resultatet. Att ha de olika grupperna att följa är väldigt tillfredställande. Både för allt fint men ser men också för att jag vet att jag har inte passerat ”galen”-strecket. Inte än och jag har långt kvar tills jag är där.
Min Nittsjö-samling har utökats med två stycken. Långt kvar till bord och fönsterbräder som svämmar över. Som ni vet älskar jag julen, särskilt amerikanska jular med ett överdåd av jul. Inte ett överfullt bord av tomtar. Det är inte riktigt samma sak.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.