I år har jag en adventskalender med massa olika lakrits. Jag gissar att det blir 23 st i slutändan. Man kunde ju tro att det skulle vara 24 st men så kan det inte bli. För den innehöll tydligen en överraskning också.
Jag har öppnat en lucka varje dag fram till den 15 december. Då var det lite mycket på agendan och jag insåg det ganska sent. När jag väl öppnade så hette lakritsen Ass Blaster. Då blev det ingen lakrits den dagen. Anledningen heter Carolina Reaper.
Det är en chilisort som har en himla massa scoville. 2,2 miljoner för att vara exakt. Tidigare i kalendern så fanns det Heta Svenskjä**lar som hade samma ingrediens. Den var stark. Maken tog halva sin och jag trodde han skulle dö. Jag tog halva min och sedan andra halvan. Jag dog inte men maken höll på att dö en andra gång när jag tog andra halvan på min.
Han tog inte andra halvan. Vi var båda väldigt överens om att den var alldeles för stark. Den hade en massa andra smaker som man aldrig kände. Det var bara starkt. Även för mig som gillar starkt. Maken lever men knappt efter den halva lakritsen.
När jag då såg namnet på den som låg i lucka 15 så kände jag inte för någon lakrits. Alla kvällar utom den 12 december hade det varit lakrits. Den 12:e var det överraskningens dag som var en pin med logga på Haupt Laktris. Det var väl lite kul att det finns något kvar när kalendern är slut men jag hade sett fram emot lakrits så det blev lite konstigt. Smart dock att lägga den in mitten istället för på julafton.
Nu dröjde det tills igår innan det blev lakrits igen. Nu blev det tre på en gång. Vilket var lite extra lyxigt. Jag började med nummer 15. Denna gången var lakritsen mindre i storleken så man kunde ta hela på en gång. Det blev en överraskning igen.
Jag trodde denna också bara skulle var stark. Men det var den inte. Här kände man både jordgubbssmak samt choklad. Sedan kom hettan. Den var stark men inte överväldigande. Helt okej blev mitt omdöme. Sedan blev det en med rossmak som också var en överraskning, då jag trodde den skulle smaka artificiellt men det var en mycket behaglig smak. Avslutades med en sur variant, också mycket god.
När maken då skulle ta sina bitar så hade jag redan ätit och talade om att lucka 15 var inte så stark som förra. Att han kunde ta hela på en gång. Han sa att han litar inte på mig. För att jag klarar mer hetta än han, han tog halva. Han kände också smak av annat. Sedan dog han.
Det var mycket harklande och frustande och drickande på den sidan av soffan. När han väl fått ner den, så sa han att jag fick ta den andra halvan. Att han kunde minsann inte äta den. Han hade ungefär samma omdöme som mig i de andra bägge, goda.
När vi sedan suttit ett tag så börjar maken att snegla på den där halva starka lakritsen. Jag säger inget. Han sneglar igen och sedan på mig. Då säger jag att den är inte min. Jag ska inte ha den. Då sträcker han sig efter den långsamt. Lyfter lite på den och släpper den och drar tillbaka armen långsamt. Sedan vänder han sig bort från den.
Efter stund görs hela proceduren om men denna gången så avslutats sneglingen och den långsamma rörelsen med att lakritsen hamnar i makens mun. Och igen säger han att han känner smaker som inte är chili och pang så kommer stönen och grymtningarna. Svetten börjar tränga fram i pannan och han ska dö. Ännu en gång.
Att man prövar är bra. Jag säger inget om det. Men när man nästan dör första gången så kanske man inte ska göra det en gång till. Eller så var han inte riktigt säker på att han skulle dö så han var tvungen att prova och se hur det var egentligen. Då blir det en nära döden upplevelse igen.
Nu tror jag inte det blir fler starka lakrits så maken ska nog överleva tills kalendern är slut.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.