Maken och jag har jobbat ihop i nästan lika många år som vi har varit tillsammans. Vi tycker om att vara tillsammans. Vi har lärt oss att ha egen tid även tillsammans. Eller lärt oss, vi har alltid haft det. Det händer att vi gör saker ifrån varandra men det vanliga är att vi är på samma plats.
Även nu när jag gör detta uppdraget som fastighetsskötare så är vi tillsammans mycket. Mycket kan jag göra hemma. Som att svara i telefon och göra allt annat administrativt. Ibland händer det att jag ska byta en propp eller lampa och det tar inte så lång tid. Inte så länge vi är ifrån varandra. Inte länge nog för att fråga hur har din dag varit?
När han är med på uppdraget så är det verkligen inte så att man kan fråga hur har din dag varit? Om han är med och skottar så vet han hur det går och jag vet hur det går för honom. Hur gör vi då när vi jobbar ihop. Vad pratar vi om och vad frågar vi om för att visa att vi bryr oss om varandra?
Ja, maken frågar mig om det gick bra att bajsa? För han är inte med inne på toaletten. Även om vi gör det mesta ihop. Det är alltså något han inte vet och kan fråga om. För att visa att han bryr sig om mig. Jag frågar inte honom lika ofta men jag vet ändå precis lika mycket om hans toalettbesök som jag vet om mina egna.
Är inte det kärlek och omtanke? Att prata bajs? Eller har jag missuppfattat något kanske. För att förtydliga det är bara mellan oss. Övriga familjen får den sedvanliga frågan hur har det varit på jobbet/skolan idag?
Den frågan är viktig. Hur har din dag varit? Vi har hittat ett annat sätt att kommunicera om vår dag som vi inte redan kan svaret på. Att visa omtanke om varandra är en stor del i att man mår väl. Vi kan inte glömma bort att visa uppskattning och omtanke. Vi kan inte vara i ekorrhjulet och inte se varandra. Då kommer förhållandet att dö till slut.
Vi har andra saker som vi gör också för att visa varandra omtanke. Jag tvättar all tvätt, för det är ingen uppskattad sysselsättning för maken. Maken å andra sidan gör allt annat, inkluderat att diska. Även efter mina bakningar så diskar han ofta.
Vi säger till varandra att vi uppskattar att soporna (bara jag som säger eftersom jag aldrig tar ut soporna) är slängda. Vi frågar ofta om det är något vi kan göra för den andra. Även jag, fast det är inte så ofta jag får det.
När man jobbar ihop och spenderar så mycket tid tillsammans som jag och maken gör så får man hitta de små sakerna och värdesätta dessa. Det kan vara bajsprat precis som det kan vara en lång kram i köket innan man äter middag. Det kan också vara att man håller handen när man tittar på TV.
Som i vårt fall blir att maken klappar på min fot, istället för att hålla handen. För jag sitter i min älskade stora fåtölj och han sitter i soffan bredvid. Maken är välkommen i fåtöljen. Han får plats gott och väl. Maken tycker dock inte lika som mig. Vilket är kärlek i sig, han får sin egna yta och jag min men nära så vi kan röra vid varandra.
Ibland så trycker jag ner mig i soffan hos honom. Antingen så somnar han eller så skruvar han på sig. Han försöker låta bli så jag inte ska märka det för han vill ju att jag ska ha det bra. Jag märker det alltid och struntar i det nästan lika ofta.
Ta hand om varandra. Vi hörs imorgon.