Om du inte har så mycket bekymmer i livet så finns det ändå alltid något som ockuperar tankarna. Ibland kan det tyckas vara triviala saker. Det kan kallas i-lands problem ibland. Om man råkat ut för något illa så är det bara det som finns och som man vill hitta en lösning på.
Det kan vara vad som helst. För många år sedan när vi inte hade några pengar var ett sådant tillfälle. Tanken kring pengar fanns med hela tiden. Inget i-landsprobelm utan ett som kunde gjort att vi varit utan hus. Mat var det svårt med och vi fick hjälp med det.
Nu har jag råkat ut för sjukdom. (Som jag inte har kvar även om jag inte är friskförklarad, än.) Jag fick bröstcancer. När jag fick beskedet så visste jag redan att det var cancer. Jag hade ingen direkt oro för att dö. Jag ville bara veta hur jag skulle lösa problemet.
Nu så här ganska många år efteråt och jag inte har cancer så finns det en tanke som är väldigt återkommande och energikrävande. Bröst. Mina bröst har blivit ett bröst och ett som har en protes. Där ligger tanken, att jag har ett riktigt och ett i plast. Och jag kan inte låt bli att tänka på det.
Nu pratar vi i-landsproblem. Jag har ingen cancer. Även om jag inte alltid mår hundra så är jag inte dödssjuk och kämpar för mitt liv. Mina tankar kretsar kring min kropp och hur jag inte känner mig bekväm i mig själv.
Något som jag aldrig skulle kunna förstå om jag inte varit med om det själv. Men det är väl lika med massor av saker i livet, att man måste uppleva det för att kunna förstå och relatera.
Att mina tankar kring mina bröst skulle bli så stora är förvånande för mig. Men något måste jag göra för att inte må bra med sig själv är inte ett alternativ. I-landsproblem eller ej.
Eftersom jag har ett hus och mat på bordet så får jag snart se till att spara till att operera mig privat. Antingen ta bort det friska helt och bort med protesen eller se till att de blir mer lika varandra. Tror jag skulle föredra det första för att lika kommer de nog aldrig kunna bli då hela mitt ena bröst är borta. Muskler och allt.
Tankarna kommer fortsätt ett tag till med andra ord. För lösningen är inte nära.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.