För det gjorde han och med råge skulle jag gissa. Just nu får han hjälpa till en del här. Jag passar på när han ändå är här. Jag frågar en dag innan om han vill hjälpa mig när han kommer. Han svarar alltid ja.
Han kan inte annat än att säga ja, när han ändå ska komma hit. Det senaste var att få upp de halvstora träden till makens kontor. Maken var inte tillfrågad om han ville ha sällskap på kontoret. Det är nämligen bästa stället som de får ljus och mest av allt, plats.
Minstingen hjälpte mig att bära uppför trapporna. Först en och sedan den andra. Maken var någon annanstans. Han protesterade i alla fall inte över sina nya kompisar. (Om han gör det vet han att han får flytta dem själv).
När vi hade flyttat färdigt så tröttnade han. Ner för trappan. Och tillbaka med skurtrasa. Vi har mörkgrå trappa. Jag har satt upp en lampa på väggen som lyser genom trappan. ALLT syns, varje dammkorn. När ingen torkat trappan på LÄNGE så är det inte korn som syns. Det är en heltäckningsmatta.
Han sa inget, han bara tog och torkade varje trappsteg. När han var klar så sa han till maken att han inte hade stått ut med en lampa som lyser upp allt damm. Det bästa av allt var att det stod på min en-saks lista att göra. Nu blev det något annat gjort istället.
Dagens ord: Resolut. Minstingen är precis lika resolut som mig.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.