Ibland, kanske ska skriva IBLAND, när man inte sover så bra, då räcker inte tålamodet hela vägen. IBLAND eftersom det är vad jag önskade att det var och inte mest hela tiden. Fast det är som det är. Tålamodet har sina begränsningar när man ska orka ha det och inte fått den sömn man behöver.
Jag märker själv hur mycket mitt tålamod har tagit stryk på dessa åren utan sömn. Jag hoppas att andra inte märker det lika tydligt som mig. Maken, den stackarn, han märker det. Jag gissar att det också är därför som han gör vad han kan för att jag ska få vila när det finns möjlighet. Jag uppskattar det massor. Som tur är så det inte heller han jag tappar tålamodet på.
Trafiken är en sådan sak som det verkligen kan brisera på. Jag har inget som helst tålamod när det gäller människor som inte kan trafikreglerna. Som högerregeln. Här kan nästan ingen den känns det som. Jag har tappat det så mycket att jag knappt tittar vänster längre innan jag svänger ut. Vilket är lite farligt om ingen annan faktiskt vet om den regeln. Men jag orkar bara inte. Det är en regel och då ska den användas. Folk kanske inte fattar att det är mitt tålamod som inte finns. Men de märker att jag bara kör ut.
Det finns andra saker också som jag också inte orkar ta hand om, som att kö är till för att alla ska få hjälp. Inte för att någon ska tränga sig före. Jag skulle kunna rada upp andra saker. Saker som människor i allmänhet stör sig på men det blir inte mer än så. Jag hoppas att jag kommer dit snart. Att jag stör mig men sedan är det klart. Helst vill jag komma tillbaka hur det var innan, att jag inte märker det eller försöker hjälpa till för att det inte ska vara ett problem.
För att komma dit så kollar vi nu på att hitta en som hjälper till på ena jobbet. För att maken inte ska behöva hoppa in för mig utan att han kan göra sitt jobb och jag gör mitt tillsammans med den nya OCH att jag kan köra serviceresorna. Den bästa lösningen vore ändå att jag kunde sova minst åtta timmar varje natt. En dag, en dag.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.