Idag hade mamma och jag bestämt att jag skulle åka till henne. Vi skulle antagligen fixa med hennes nya telefon. Men det blir det inget med. Det blir nervös väntan istället. Det är två bekräftade fall på mammas boende. Det är två ur personalen som blivit sjuka i Covid. Och idag ska de få sin andra dos av vaccinet.
Mamma och jag bestämde att vi nu ska avvakta lite och ser hur det utvecklar sig. Om de stannar på dessa två eller om fler blir sjuka ur personalen. Tyvärr så kommer den andra dosen först idag. Eller snarare tyvärr så har Covid kommit in på boendet nu. Nu när vaccinet bara påbörjats. Nu håller vi allt som går att hålla att ingen av de boende blir sjuka.
Mammas besvikelse igår. Det gör så ont i hjärtat att veta hur ledsen hon blir. Dessutom när hela förra veckan var värdelös. Det var inte mycket som var bra, förutom när hon fick besök. Det piggade upp lite sa hon. Nu får det bli samtal istället. Igår pratade vi en halvtimma. Om både det ena och det andra. Idag kanske det blir två samtal för att lätta på besvikelsen.
Eftersom det är mest jag som pratar så måste man ha något att prata om. Det blir mycket som har hänt i ungdomen. Men också sådant som händer just nu. Sådant som händer nu får man ofta ta flera gånger. Eller om man refererar till något så får man ta det igen innan referatet. För det är inte säkert mamma kommer ihåg det som hände igår. Mycket av det som varit tidigare kommer hon ihåg.
När jag var liten så hade mamma (och pappa men han var aldrig hemma, så vet inte om han räknas.) kennel. Mamma födde upp Old English Sheepdogs. Hon hade en Champion hane för aveln. Ofta kan man köpa den delen men mamma hade hela själv. För ett tag sedan kunde jag för mitt liv inte komma på vad han hade hetat. Jag försökte fråga mamma om hon kom ihåg honom. Ja. Tydligt ja, det gjorde hon minsann. Han som hoppade ner från balkongen på andra våningen för att det fanns en tik som löpte på gården.
Jo då, hon vet. Och hon visste vad han hette. Mer kom det inte. Hon hade koll men kunde inte få fram det. Det gick en tid och mamma visste men kunde inte säga det och jag kom inte ihåg det. Till slut så frågade jag min bror. Han kom ihåg tack och lov. Han hette Gottfrid. Det hade nog gått långt innan jag kommit på det. Men mamma visste. När jag vid nästa samtal sa att han hette Gottfrid så var det ja, det visste jag ju.
Ibland kan det vara så att hon inte kommer ihåg namn eller annat. Nu för tiden så är det inte så jobbigt för henne. Nu blir det mest att nej, jag kommer inte ihåg. Om det kommer senare så gör det. I början var det väldigt frustrerande för henne allt som hon inte minns, men vet att hon borde minnas.
Att viruset har kommit in på hennes boende är en sådan sak som inte är säkert att hon minns. Men att att jag ska ringa, det minns hon. Att jag ska komma det minns hon. Men varför jag inte ska komma, det är inte säkert. Så kanske det blir besvikelse idag igen. När jag berättar varför jag inte kom idag. För då kanske jag inte kommer imorgon heller.
Ta hand om dig. Idag får du göra det dubbelt när jag glömde be dig igår. Vi hörs imorgon. Då vet vi om fler blivit sjuka.