Jag har alltid jobbat i den farten som jag har haft ork till. Jag har vilat så mycket jag behövt för att orka. Jag har nog också jobbat mer än genomsnittet. Utöver att jobba såhär jag också haft arbete på fritiden i ideella uppdrag. Jag har gjort så mycket jag orkat och vilat så mycket jag har behövt. Det har varit olika med hur mycket jag har behövt vila. Jag har dock alltid sovit mycket. Det har kunnat varit kortare perioder med lite sömn men då har jag behövt mycket vila efteråt.
Idag är ingen skillnad. Jag jobbar precis i den farten som jag orkar. Jag vilar så mycket jag behöver för att orka. Jag har kvar ideella uppdrag som jag gör så mycket jag orkar med. Det är ingen skillnad. Jag gör så mycket jag orkar. Skillnaden ligger i att jag orkar inte så mycket idag. Skillnaden ligger i att jag får inte sova smycket jag behöver. Skillnaden ligger i att jag kan inte styra när jag ska sova.
Jag har aldrig haft problem med att sova. Kanske därför jag har kunnat ha ett högt tempo. Jag har haft mycket sömn varje natt. Förutom de där kortare perioderna med mindre sömn. Om man slår ut vad jag gjort de senaste åren med mina tidigare år i yrkesliv så kanske jag är på genomsnittet nu. Jag vet inte. Men jag jobbar så mycket jag har ork och kraft till. Även om kroppen har ork ibland så kan det vara så att hjärnan inte är med mig. Sömnbrist påverkar kroppen på många olika sätt.
Men jag gör ändå precis det jag orkar. För tillfället så är det att finnas privat och för familjen. Jobbandet med inkomstbringande saker är inte speciellt prioriterat. Jag måste snart börja prioritera det dock. Jag vet inte hur det kommer bli att bara orka jobba och inget mer. Att inte orka med sin familj. Det känns tufft i tanken. Jag har de senaste dagarna velat baka. Jag är så oerhört sugen i huvudet på att baka. Det är så länge sedan nu. Men kroppen säger att jag inte kan baka. Kroppen vill bara vila.
Om jag inte ens orkar baka. Hur ska jag orka skapa inkomstbringande aktiviteter? Hur ska det finnas möjlighet till att göra båda? Men jag gör fortfarande precis allt vad jag kan för att göra så mycket jag kan. Jag har inte förändrats, bara omständigheterna.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,
Hej! Jag hade brist på D-vitamin … oavsett att min läkare säger att jag har tillräckligt den (34) då fortsatte jag ta mer än de rekommenderar per dag hela år. Jag märkte också konstiga saker i min tillstånd och var orkeslös även att låga middag, starta diskmaskin och mm. Sov för mycket.
Den 18 februari visade högre nivå på D-vitamin ( 77 ) och jag kände skillnad innan jag gjorde den blodprov.
När läkare säger: Du mår bra … men kroppen säger annat, då litar på min kropp mer än det som de säger.
Vet du hur är din nivå på D-vitamin?
Tack för omtanken! Jag hade lågt i samband när jag fick cancerdiagnosen för ett antal år sedan. Då började jag äta D-vitamin efter läkarens rekommendation. Tyvärr har det inte hjälpt något trots att jag äter det året om. Vitaminer kan göra mycket. Jag har också provat mig fram med många olika även sådana som jag hade bra värden i. Som du säger, vi måste lita på oss själva. Mitt började när jag behandlades för att inte få ny cancer. Och vissa av biverkningar sitter kvar ännu. Jag håller tummarna för att de ska avta snart.