Vi vet aldrig vad som kommer längre fram i livet. Man planerar och drömmer, men man vet aldrig om det kommer bli som det var tänkt. Det är massor av saker som kan ske som ingen vet något om.
Som räntorna på banken. Ingen vet vad som kommer att hända, upp eller ner. Dock kan man gissa. Det gör många nu. Vilket resulterar i att det blir som många tänker. För någon gör något när tanken är startad. Börsen går sämre, lågkonjukturen lurar där runt hörnet. Allt påverkar men ingen vet helt säkert vad som kommer att ske.
Jag måste hitta en lösning på mitt levebröd. Det har gjort att jag tagit taxiförarlegitimation. Vilket är bra. Jag visste inte för fem år sedan att jag skulle köra serviceresor snart. Jag visste inte att jag inte skulle ha mamma nära och få berätta om mina dilemma. (Vilket är bra, tänk om man visste när sekunden i evigheten tog slut).
Man säger att ju äldre man blir ju mer erfarenhet man får desto säkrare blir man. Vilket stämmer till stor del. Dock är det där med att vara osäker och inte veta precis lika jobbigt nu som när jag var ung.
När jag bestämt mig för att plugga till flygledare och det visade sig att jag inte hade 3D-seende och inte fick bli flygledare, det var tungt. Osäkerheten var dock det som var svårast. Vad skulle jag bli nu?
Jag har gjort så många saker i mitt liv, vilket jag har mitt icke existerande 3D-seende för. Om jag haft det så hade mitt liv varit helt annorlunda. All den där osäkerheten har lett mig framåt. Den har fått mig till att gå igenom de tuffa besluten och vara så säker jag kunnat vara på att jag gjort rätt val.
Utan osäkerheten hade jag kanske tagit helt andra beslut. Att vara osäker i lagom dos är bra tycker jag. Ändå så är jag här och önskar att jag hade kunnat prata med mamma. Att berätta för henne om vad som sker just nu. Det kan jag inte.
Jag får helt enkelt lita på att mamma är med mig och hjälper mig välja rätt. Rätt väg att gå.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.