Inlägg

Publicerat

Mammas skrikilla

Mamma och jag var ute och handlade till mig en dag. Det var en fin dag och jag behövde kläder. Jag var i tio-års åldern. Det hörde inte till vanligheterna att vi var ute och shoppade. Det brukade snarare bli något plagg då och då. Men denna dagen blev det mera. Det blev en hel outfit. Ett par rosa och svart rutiga byxor. Jag var så himla glad för de räckte till på längden. Sedan en tröja som matchade i rosa. Jag tror det var strumpor också.

Just de här två var jag så glad i. Jag ville ha på de på en gång när vi kom hem. Vilket jag självklart fick. På kvällen skulle jag iväg på Vi unga. En gång i veckan var det aktivitet med Vi inga uppe i bygdegårdslokalen. Så även denna dag. Jag kommer inte ihåg alls vad vi gjorde denna dagen. Det jag kommer ihåg är att jag var ganska (lat) trött denna dagen. Så jag bad om skjuts nerför backen av ledaren. Alltså vi pratar om nerför backen. Ingen sträcka alls.

Självklart fick jag det. Hon skulle ändå åka där. Vi åker nerför backen och jag hoppar av vid kyrkan. Vi bodde i gamla prästgården. Så för att komma hem så behövde jag korsa vägen. Följa utmed kyrkan och kyrkogården för att sedan vara hemma. Det är nu det händer.

Jag kollar höger och vänster. Till höger ingenting och till vänster bara bakljusen på bilen jag precis har hoppat ur. Så jag går över vägen. Det skulle jag inte gjort för det kom en bil som var dold av den jag lämnat. Upp på motorhuven. Upp i luften. Ner på motorhuven och till sist tillbaka på marken. Denna gången liggandes istället för stående.

Eftersom det varit en mötande bil så var det låga hastigheter. Jag landade och var vi medvetande. Vilket alla i byn tydligen hörde. Passageraren till bilen som körde på mig, springer till grannen till oss. Hon är min mammas svägerska och dessutom sjuksköterska. Till henne springer han nog sitt snabbaste lopp i sitt liv och ber om hjälp. Hon kommer fort. Någon ringer efter ambulans. Jag skriker fortfarande.

Mamma har inte kommit än. Min bror dyker upp på cykel. Hans coola cykel med limpsadel och förhöjt styre. Utan reflexer och lyse. Himla cool. Fler från byn samlas. Ingen kunde undgå att höra (sirenen) mig. Mamma har inte kommit än. Efter tag så kommer min hund. En stor Old english sheepdog. Och strax efter kom mamma. Men en cigarett. Och alla undrade varför hon tog så lång tid på sig. Svaret: Jag hörde ju att hon lever. Så det var ingen brådska.

Alla hörde att jag levde. När det gick upp för min bror att polisen också skulle komma till platsen inte bara ambulansen. Då tog han sin cykel och kastade ut den på åkern. Och jag blev vansinnig och skrek till honom. Tror du att dem bryr sig om din dumma cykel när jag ligger här! Han lyssnade inte på mig. Han tog det säkra före det osäkra. Polisen skulle inte få beslagta hans coola (olagliga) cykel.

Mammas svägerska var snabbt på plats även om hon också precis som mamma kunde göra bedömningen väldigt fort att jag levde. Men hon hade lite andra kriterier också. Som att se vart jag var skadad. Det var benet som var av. Jag fick snällt ligga kvar på marken stilla tills ambulansen kom. Som inte var långt efter mamma. På med nackkrage. På med benkrage. De blåste upp något runt hela benet för att inget skulle flytta sig till vi kom till röntgen.

Mamma och jag åkte in. Benet är av på två ställen. Både vad ben och skenben. Dessa har åkt ihop och jag måste opereras. Då får jag reda på att de måste klippa av mig kläderna. Kläderna som jag oroar mig för om de gått sönder under min flygtur. På benet var det ett hål. Det visste jag. Vilket jag tyckte skulle lagas. Och nu fick jag reda på att de klippte sönder alltihop. Även strumporna. Inte ens en dag fick jag ha min nya fina kläder.

Mamma tog allt som vanligt med stort lugn. Jag vet inte om det blev något försäkringsärende. Jag fick inga nya kläder omgående i alla fall. Och jag kunde dessutom inte lösa det omgående heller. För det blev gips upp till höften i tio veckor. Sedan att gipset gick sönder vid knäet en gång räknas kanske inte. Eller att jag fick en blåsa på benet som var tioxtio cm som ingen trodde på. Det är helt andra historier om hur vi löste det. Mamma och jag.

Publicerat

Mammografi

Eftersom jag är opererad för bröstcancer så har jag kontroller varje år. För att se att ingen cancer har uppkommit i andra bröstet. Nästa vecka är det dags igen. Nu till att jag inte vill åka. Inte för att undersökningen är ett problem utan var undersökningen ska göras. Jag ska åka en dryg timma bort för att göra undersökningen.

Jag tycker det är helt absurt att jag ska åka en dryg timma för att undersökas. För det första, det är snö och dåligt väglag. För det andra, DET PÅGÅR EN PANDEMI. Varför ska jag åka så långt och riskera smittspridning i ett sådant här läge? Jag tycker det är konstigt hur de tänker.

Det kanske är viktigare att jag kollar att ingen ny cancer har kommit än att jag riskerar Covid-19, både att ge det eller att få det. Jag antar också att just nu är mammografivagnen just där och då får alla ta sig dit. Första gången gick jag här hemma. Andra gången fick jag åka i tjugo minuter. Och nu då en dryg timma.

Utöver dessa aspekterna så ska jag också orka köra den sträckan. Vilket blir tufft för mig om jag haft en natt helt utan sömn. Tiden är så klart kl 09.00. Vilket innebär resa hemifrån 07.30. Senast för att ha marginal på väglaget och annat som kan hända på resan. Jag kan ju heller inte vara där 09.00. Borde ju vara minst tio minuter innan för att parkera bilen och anmäla sig. Jag ska hitta också. För jag har ingen aning om vart det är.

Vi får se hur det går med resan. Och undersökningen vill jag så klart göra. Men frågan är vilket som är viktigast? För att göra resterande med färdigställandet av min kropp, det är bortprioriterat på grund av pandemin. Vilket är helt okej. Frågan är hur allt prioriteras? Behöver jag vara rädd för ny cancer eftersom jag uppenbarligen prioritera att åka så långt för att undersökas.

Frågorna är många och inga svar lär jag få. Igår lyckades jag få ner adventsstjärnorna. Alltid något. Nu är julen helt ute ur vårt hus. Att det behövde städas (och fortfarande behövs) struntade vi i. Det blev en kväll med chips, choklad och supergod hamburgare istället. Maken läser monteringsguider och jag lyssnar på musik. Bra arbetsfördelning. Dessutom så serverade han mig maten och allt snacks.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inget vettigt

Denna veckan har hittills varit helt obrukbar. Det enda vettiga som skett är att jag varit hos mamma och jag har varit på ett läkarbesök. Som inte var helt vettigt heller. För jag glömde hälften av det jag skulle ta upp. Men det blev gjort så i sig blev det vettigt.

Annars har det bara varit en massa strul med det ena och det andra. Dagarna har bara försvunnit fast man inte har hunnit med något. Idag är det städdag och när det är det tråkigaste som finns i hela världen så blir det inte mer inspirerande när man är helt slutkörd. För det är jag. Trots att inget har gjorts av fysisk karaktär i veckan.

Om man inte räknar bilkörandet till mamma. För lite fysiskt blir det med körandet. Mest hjärnan blir påverkad dock. Jag tror inte jag är ensam om att bli trött av bilkörande. Mamma har också haft en dålig vecka. Varje dag denna vecka så har det var kass när jag frågat. Hon blev lite gladare när jag var där. Det hade varit skönt om man kunde vara oftare. Vi klarade av gårdagens skvaller ganska fort. Eftersom vi hörs varje dag. Sedan sov hon en stund. Hon sa till mig att jag också skulle sova. Men som vanligt så satt jag där bredvid utan sömn.

Läkarbesöket gick ut på min sjukskrivning. Och den har varit alldeles för länge och de vill ha mig tillbaka i arbete. Jag vill också tillbaka till arbete. Men när man inte klarar av att bara vara och ha en vardag hur ska man då kunna lägga på arbete? Det blir som det blir. Och jag gör vad jag kan. Jag glömde fråga en massa frågor om sömn. Men så är det när man inte kan sova. Hjärnan fungerar liksom inte som den ska och en massa saker glöms. Tur att läkarna finns kvar. Får vi hoppas i alla fall att inte alla strejkar för ohållbar situation.

Igår var musiken med mig som så många andra dagar. Den behövs för läkande egenskaper. Jag satte på dina mest lyssnade låtar 2020. Det var lite nostalgi och insikt om att jag har åkt mer bil än maken 2020. För maken 2020 lista är bara julsånger. Undrar om det är så att vi fuskade och startade våra julsånger lite för tidigt förra året. Fast vi borde ha hålla oss till oktober. Men om man räknar snabbt så blir det tre månader med bara julmusik. Som tydligen har gått på makens konto. Jag har haft mer musik en jul i tre månader hur som helst. Även om jag älskar julmusik så är den tiden förbi. Nu är det annat som gäller.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Att sova eller inte sova

Det är frågan. Jag sover inte för tillfället. Definitivt inte just nu när jag skriver. Men inte annars heller. Jag glömmer mer och mer. Det snurrar mer och mer. Men jag får fortsätta med det och bara hoppas på att det blir bättre. Jag har en alldeles för snäll make som gör mer än han borde för mig.

Han snickrar, han lagar mat, han handlar, han diskar, han städar och han passar upp på mig. Jag sitter mest ner och gör inte så mycket. Jag gör saker men inte i samma utsträckning som honom för att jag kan inte. Så även när han snickrar och jag bara sitter och vilar, då kommer han och kollar om han ska göra thé åt mig.

Att inte sova år inte bara ett problem för mig. Det påverkar också maken i allra högsta grad. Jag behöver tänka mig för så jag inte kör slut på honom nu. För md allt som sker här hemma så är allt lite jobbigare. Och jag har inte mer krafter för det. Så han använder sina. Har ni provat att städa när det är grejer överallt?

Det går inte. Jag förstår när man ser på städprogram att det första man gör är att ta ut allt. Sedan kommer en tredjedel tillbaka om de har tur. Ofta är det för mycket grejer som gör att de inte har städat. Så har vi det nu. Det går inte städa. Fast vi försöker, mest maken.

Igår gjorde jag vitkålssallad. Det går att göra med osthyveln och en liten kastrull. Saker som hittas lätt för tillfället. Lock till skålen för all sallad som blev över efter maten var inte lika enkelt att hitta. Efter att, maken så klart, letat länge och väl så hittade han ett lock. Nu har vi vitkålssallad för ett tag framåt. Enkelt och gott. Om man vet var mandolinen finns så är det ännu enklare.

Att inte sova börjar bli tröttsamt. Inte bara för mig utan även för maken. Inte bara fysiskt för honom för att ha gör allt. Utan även för att han oroar sig för mig. En dag i taget. Idag blir en dag då jag är extra trött. Mamma ska få ett besök. I eftermiddag så då kanske jag har piggnat till och haft tid för lite vila.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Pruttar

Idag tänkte jag att vi inte ska prata om vårt golv. Vårt golv som det inte händer så mycket med nu. Men som mattläggaren sa när han var här igår. Chefen kan inte träffa kunder men vi ska det. Nej, idag tänkte jag att vi kan prata om roligare saker. För en del. En av mina vänner uppskattar ämnet väldigt mycket.

Pruttar. Vi pruttar alla (inte jag då men alla andra.) 16 pruttar om dagen är tydligen det normala. När farmor började höra dåligt så pruttade hon mer. Antagligen för att hon inte hörde själv. Sådana där långa pruttar som bara kommer ut. Då fick man hålla masken. Mest för ljudet. De luktade nästan aldrig.

En annan som jag känner som jobbade som ortopedtekniker i Stockholm en tid pruttade en gång på jobbet. Antagligen fler gånger men bara en gång som det blev riktigt pinsamt. Har ni någongång varit bubblig i magen och inte kunnat prutta fast ni behövt. Och sedan kan det komma utan att du vill så var jag, eller just det någon jag kände som jobbade i Stockholm, en dag. Hade nästan som knip. Och även om jag försökte gå på toaletten och lätta på knipet så gick det inte.

På eftermiddagen när vi hade stängt för patienter (TACK och lov) så är jag med två av kollegorna och diskuterar något. Kommer inte ihåg vad. Vi blir färdig och jag går därifrån. I slutet av korridoren som var ganska lång. Fick plats med säkert fem patientrum i korridoren. Där kommer det en SMÄLLPRUTT. Eller en SMÄLLBOMB kanske är bättre ord. Det skallrar i väggarna av smällen. Vad gör man. Man vänder sig om till kollegorna och ber om ursäkt. Kollegorna sitter båda omvända med STORA ögon och bara glor med hakorna vid golvet.

Tur de satt ner så det inte var så långt till golvet. Det var oerhört pinsamt för personen i fråga. Luktfri bomb. Bara ljud. Men det ljudet, jag har aldrig hört något liknande. Och jag skulle bara vilja höra mina kollegor återberätta situationen medan de antagligen håller sig för att inte kissa på sig av skratt.

Men jag pruttar ju inte så jag vet inte hur det är att vara i prekära situationer. Maken däremot har kommit till en ålder där han pruttar på affären. Lite som farmor fast han hör fortfarande bra. Maken har aldrig pruttat offentligt innan. Antar att det ändå är åldersrelaterat. Kanske att man bryr sig mindre om vad andra tycker med åldern. Jag pruttar dock inte (än i alla fall) offentligt.

För er som skaffat munskydd så har maken hittat ett nytt användningsområde. Eller nytt och nytt. Det används fortfarande för att täcka mun och näsa. Tanken med munskydden är ju att man ska skyddas och skydda mot viruset. Maken har insett att det är bra som otrevliga lukter som man inte vill inandas. Jag säger inte att jag var hemma när det hände. Jag säger bara att maken har insett att om det släpps en stinkbomb inomhus så är munskydd effektivt för att överleva.

Notera reklamen på munskyddet.

Jag har en del prutthistorer som andra gjort. Inte jag. Bara andra. Konstigt nog så är det roligt med pruttar och pinsamt. Om man inte heter maken. För han bryr sig inte längre. Pryd är han dock fortfarande. Det kanske släpper om några år. Jag lovar att rapportera om det om så blir fallet. Han har fortfarande bacillskräck också. Om den lättar så lovar jag att rapportera det med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Kanske om pågående renovering då.

Publicerat

Haddock har lämnat

Även om han lämnat så är jag inte glad. Efter lunch fick vi veta att det kommer idag. Med förberedelser. Och imorgon kommer de och lägger in mattan. Mattan fanns så klart inte. Och kommer tydligen idag. Det får vi se. Verkligen. På eftermiddagen hade jag lugnat ner mig lite och ringer till hantverkaren för att säga att jag inte är nöjd. Inget svar och jag skickar ett mejl. För att jag ska kunna släppa det.

Efter en kort stund så ringer han tillbaka. I mitt mejl står det att jag varit arg, att jag inte är nöjd, att jag lugnat mig och kunde därför ringa men fick inget svar och mejlade då. Nu blir jag nästan ännu argare. Ingen gång under dagen har han bett om ursäkt. Inte ens när han säger att mattan inte fanns men den kommer imorgon. När han ringer nu så hänvisar han till mitt mejl från i höstas.

I höstas skickade jag ett mejl med bilder på köket samt måtten. Allt för att de inte ville komma hit under rådande pandemi. Det kan jag förstå och skickade naturligtvis mejlet. Innan jag skickade det så pratades vi vid på telefon. Där jag frågade om det går att de kommer den 11 januari. Det borde gå är svaret. Eftersom de inte jobbade veckan innan så kunde de inte tidigare. Vi kommer överens om att jag skickar hur det ser ut för oss i mejlet och han bekräftar när det går. Jag skriver i det att vi räknar med köket i början på vecka 3 och de kan komma under vecka 2.

Detta hänvisar han till i telefon. Nu ska tilläggas att när maken ringde så sa han det första att han som skulle komma till oss igår var sjuk. Varför sa han det om de ändå inte hade tänkt komma. Eftersom han trodde de hade hela vecka 2 på sig. Han hade vecka 2 på sig att komma med ett datum. Eftersom han inte återkom så förutsatte jag att det gick den 11 januari.

Senare hördes vi en gång till på hösten. Jag hade begärt en prisuppgift och skulle få det enligt butikssäljaren av han som kom ut och mätte köket. Jag mätte köket själv och mejlade in det tillsammans med tiderna. Han återkom inte med tid eller med prisuppgift. Jag hör av mig igen. Då får jag till svar att det var en miss från honom och här var priset. Han kunde skicka offerten om jag ville. Jag svarade att det behövdes inte. Jag frågade igen, den 11 januari går det bra? Svaret, det borde gå.

Sedan hörs vi inte igen förrän igår. Om du var hantverkare, borde inte man inte höra av sig till kunden och säga när man kommer. Eller dyker man bara upp vilken dag man vill? Eller jobbar alla kunder hemma så det är bara att knacka på dörren kl 07.00? Och om kunden då inte är hemma och öppnar så är det kundens fel?

Han sa att han fått ett tråkigt mejl. Ja sa jag. Men jag skrev också att ni löst det men inte igår. Nej, för han hade ju hela veckan på sig. Är det mitt fel att han inte gjort som vi kommit överens på telefon? Är det mitt fel att han inte tar in information? Först i mejlet skrev jag att jag precis hade ringt. Det hade han inte läst. Och tyckte att det kan jag inte gjort. Han hade ju minsann haft telefonerna tillgängliga. Han hade ju också butikens telefon. (Vilket lät som att det var synd om honom.)

Mitt svar: ja, du var nog upptagen i telefon då. Jag ringde på ditt nummer och inget svar. Därför skickade jag mejlet. Inte en gång ber han om ursäkt. Han tycker att problemet är löst. Dessutom så behövdes ju underarbete som vi inte hade meddelat. Haddock kom en stund då. Fast jo, det har vi. Vi har pratat om det i butiken och du och jag på telefon om att avlopp ska flyttas så vi kommer såga i golvet.

Då går han till offerten och läser för mig. Men det står ju inte i offerten. Den skickade jag ju till dig i höstas. Mitt svar igen: Nej, det gjorde du inte. För jag ville bara ha en prisuppgift och det räckte för mig muntligt. Jaha, fast jag pratade med din man och skickade den då. Mitt svar IGEN: Nej, det var mig du pratade med. Och jag nöjde mig med det muntligt. Jaha, så var det kanske.

Med tanke på hur mycket fel det är i hans version mot vad som har hänt så undrar jag om vi får någon matta. För efter ett tag så fanns det ju viss del underarbete med i offerten. Jag vet att det råder en pandemi. Jag vet att det kan vara svårt att lösa vissa saker. Men om man inte kan utföra sitt jobb så kanske man ska stänga verksamheten och hitta på annat att göra under tiden.

Om han kommit hit och mätt hade det blivit bättre? Tar han in information lättare när han är på plats än på telefon? Jag vet inte. Men man kan inte skylla allt på en pandemi. Då skulle han ha ringt och sagt det innan beräknat datum han skulle vara här. Vi har det lite körigt nu, så vi kanske inte kan komma på ett exakt datum. Går det bra att vi hör av oss strax innan i den veckan och ger dig dag? För han har ju inte fått veta allt som pågår i vårt kök. Det är ju andra som också vill in och göra andra saker. Vi ska ha upp plåten till exempel.

Ingen ursäkt blev det. Det enda jag fick vara att han tog på sig att han missat att det var bestämt den 11 januari. Han tog på sig, inte samma som en ursäkt. Resten av samtalet kändes det som att det var mitt fel att det blivit som det blivit. Fast det tar jag inte. Kanske därför det blev ett långt samtal.

Det blev målat som planerat. Med enda skillnaden att jag hade inte ett golv att täcka innan jag målade. Det räckte med att skydda fönster och tak. Får se om det kommer någon mattläggare idag. Och om det kommer någon matta imorgon. De hade glömt, varför fanns annars inte mattan?

Kommer upp mässingplåt på stor del. Och jag har målat bakom kylen.
Här blir det svart där det är svart.

Ta hand om dig så hörs vi imorgon. Förhoppningsvis Haddockfri.

Publicerat

Hantverkare och så lite Kapten Haddock

Kapten Haddock var bra på att svära. Så bra att han fått en egen ordbok. ”Kapten Haddocks ordbok – från alabasterskalle till ökenråtta”– heter den. Jag skulle vilja använda många av de just nu. På hantverkare. Bladlöss och blodsugare. Eller deghögar och eländiga kryp. Eller huggormars avföda eller kanske lekstugefasoner. Han var duktig på att svära fint men tydligt.

Det gör jag nu. (I huvudet kanske det är ofint.) Svär som Kapten Haddock. Idag tidigt så satt maken och jag och väntade på att mattläggare skulle komma. Som avtalat i höstas. Jag ville de skulle komma redan förra veckan men det gick inte för då jobbade de inte. Så det blev idag. Idag skulle de komma och lägga in mattan i köket. På hela golvet, alltså under köksstommarna också. Nästa vecka (ev i slutet på denna) kommer köket.

Kl 09.00 ringer vi för att fråga vad som hänt? Svaret blir typ oj, men han som skulle komma till er är sjuk. Ja, just det. Det gällde ju köket hos er. Ja, men det går bra. Eller jag hör av mig snart. Så nu sitter jag här och är Kapten Haddock över hantverkare. Varför är det så svårt att skriva ner i en kalender att det är bokat? Han som skulle komma är inte sjuk. De har glömt bort oss. Jag gissar att mattan inte ens är beställd.

Kapten Haddock har varit så arg med så mycket svordomar så han har inte ens kunnat göra något annat. Igår sa jag till mamma att jag inte kom på besök idag för att mattläggaren skulle komma. Och hantverkare går inte lita på. Om man lämnar dem ensamma så kan vad som helst hända. Alltså måste jag vara hemma och ha koll. Mamma skrattade gott åt det. Vilket hon gjorde för att det är sanning i det. Om jag inte varit hemma så hade jag ju inte vetat att de inte kommit.

Anfäkta och anamma. Nu sitter jag här och väntar på att han ska ringa tillbaka. Fast det är klart att hitta en lösning på att lägga in en matta är inte så enkelt när man glömt bort det helt. Utan matta och utan läggare så är det svårt att lägga in en matta. Blixt och dunder och miljoner tyfoner.

Vi är i fas för köket. Det är jag som inte är så långt som jag hoppats. Men verkligen i fas. Om köket skulle komma imorgon så är vi fas. Förutom lilla detaljen att hantverkarna inte kommer när de lovar. Dessutom betala jag för att de ska komma. Sedan betalar jag att sitta och vänta på dem. Istället för att göra annat. Tänk om vi dessutom skulle vara hemma från jobbet för att de skulle komma. Nu jobbar ju maken hemma som tur är. Men han kan inte ringa några kunder: OM kanske han ringer tillbaka.

Golvet väntar på matta.

Jag har till och med fått upp tapeten. Vilket inte spelar någon roll för att lägga en matta. Men det är gjort. I eftermiddag ska jag måla. Om bara Kapten Haddock har lämnat huset. För nu går det inte. Ja, ja, det blir nog bra när det är klart.

Är du hantverkare? Hur gör du? Bokar du in med kunder utan att skriva upp det? Ringer du kunden och förbereder inför bokningen? Eller dyker du bara upp (eventuellt)? Nu är Kaptenen väldigt närvarande så tänk på vad du säger…

Jag glömde berätta igår hur det gick med sömnen hos mamma. Jag skulle ju sova lite tänkte jag. Det gick som jag trodde. Jag satt klarvaken och tittade på söta mamma. Innan det så övervakade mamma när jag plockade bort julen. Hon talade om att jag skulle ta uppe på hyllan också. Ändå glömde jag två snögubbar när allt var undanplockat. Så brukar det vara, för mig i alla fall. Att man hittar något man glömt ta bort när allt är klart.

Sedan fikade vi tillsammans och hade det jättemysigt. Hennes sambo var också med och fikade. Skönt att kunna ha lite vanliga stunder mitt i allt kaos.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon om inte Kapten Haddock har gjort papegojpaj av hela rasket.

Publicerat

Datorhaveri men mest bygge

Saker och ting har en benägenhet att hända när man inte har tid. Idag hände det med min dator fast jag hade tid. Det är sällan. Oftast händer det för att man ska använda datorn. Eller det händer kanske inte då men man upptäcker det då. Jag upptäckte det också när den skulle användas. Men för att skriva detta inlägg. Vilket kunde vänta. När jag öppnade datorn idag på morgonen så var skärmen svart.

Tangentbordet fungerade men inte skärmen. Jag bara stängde av datorn och tänkte jag löser det senare. Att vara utan dator i dagens samhälle är inte lätt. Det mesta görs genom datorn. Jag försökte få till autogiro åt henne jag hjälper att flytta. Det var inte lätt utan dator och än hellre utan internetbank. Vilket hon inte har eftersom hon inte har en dator. Och då hjälper det inte om jag har en dator för hon har ingen internetbank. Moment 22 blev det lite. Nu är en blankett utskriven och när vi ses i eftermiddag så ska hon få skriva på den.

Jag har haft lite att pyssla med på morgonen. Jag har lämnat ut saker som jag har sålt bland annat. Jag ska senare idag lämna ut saker som jag sålt åt vännen. Jag har kört ett rengöringsprogram på tvättmaskinen. Mest för att jag tvättade arbetskläderna igår, efter slipningen. Med allt det dammet som jag var i så tänker jag att det är bra att köra en rengöring av maskinen. Så klart hade jag dammat av mig först. Men slipdamm sitter som berget.

Igår hann jag inte riktigt så mycket som jag velat. Jag hade velat slipa och tapetsera. För att kunna måla idag. Men det blev bara slipning. Det var mycket att slipa så det blev mycket att städa. Jag började med att sopa väggarna. Jag hade också sett till att tejpa in mig fullkomligt i rummet. Så maken kunde inte komma in och hjälpa till. Han skickade in saker genom fönstret. (Vilket jag aldrig kommer erkänna att jag använt). Fönstret jag beställde var fast men fick ett öppningsbart.

Efter att jag sopat allt så tog jag grovdammsugaren och dammsög hela rummet. Sedan tog vi till att torka alla ytorna med moppen. Efter jag torkat taket så kunde öppna upp ingången och maken fick komma in och hjälpa till. Han torkade taket igen. Svart tak och vitt damm. Det blir så där. Efter lite torkande så blev det bra. Med tanke på all städning så fanns inte orken för att tapetsera också. Det blev dusch, tvätt och middag istället.

Middagen blev en fajita med kyckling, vitkål och lök. Sedan creme fraiche samt stark sås. Det blev supersmarrigt. Även om allt är gott när man är hungrig så var det toppen. Att ha vitkål i kommer vi göra fler gånger. Vi har inget kök men vi har ett köksbord. Köksbordet har blivit belamrat med diverse saker. Som arbetsbänk för att hyvla vitkålen igår. Vilket gör att vi sitter i fåtöljerna och äter oftast. Det går bra det med. Man får dock se till att det går att äta enkelt. För att sitta och äta med kniv och gaffel vid soffbordet är inte att rekommendera.

Mycket god invirad i filten i fåtöljen.

Idag har tapetseringen påbörjats. Maken är nästan helt klar med golvet och jag har ordnat min dator. Som tur är så har vi extra skärmar. Jag kopplade in den och uppdaterade datorn. När jag gjort det så vill datorn uppdatera operativsystemet. Vilket jag också gjorde. Nu fungerar skärmen igen. Med tanke på att jag haft datorn sedan 2013 så kan jag inte klaga. Den bara går och går. Och detta är första gången den krånglar på riktigt. Ska det vara så enkelt att lösa så överlever jag. Den är dock inne på sitt åttonde år. Det är länge.

Efter slipning och städning.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ledigt från bygget

Igår var det byggfri dag. Maken hade det inte. Han fixade med golvet för fullt. På måndag måste golvet vara klart. Hade varit skönt om även väggarna varit det. Jag spacklade i förrgår. Det ska slipas. Och det är lite jobbigt för maken att vara inne i slipdammet och lägga golv. Räcker om en är i dammet. Så idag förväntar jag mig att maken blir klar med golvet. Så kan jag slipa på eftermiddagen/kvällen.

För att maken ska få arbetsro så åker jag till mamma. Jag tror jag ska passa på att sova lite tillsammans med mamma. Hon sover alltid en sväng efter lunch. Då kan jag försöka sova i fåtöljen bredvid. Vet redan nu hur det kommer gå men jag kan försöka. Är ganska trött idag. För även om jag hade ledigt från bygget så städade jag. Det var ju fredag och fredag betyder städdag.

Jag kan inte påstå att det blev någon storstädning direkt. Men dammat och dammsugit på två våningar blev det. Alla tomtar är nedpackade också. Nu är det stjärnorna som ska ner. Senast onsdag. Ljuset behövs fortfarande så jag låter dem vara så länge som möjligt. I tre av fönstren kommer det inte upp nytt ljus så därför måste jag dra på det.

Maken och jag hade fullt ös på musiken igår kväll. Ganska ofta sitter vi och lyssnar på musik istället för att titta på TV. Musik läker ju som jag skrev tidigare i veckan. Och då jag gör lite för mycket nu så måste hjärnan bli avstängd med jämna mellanrum. Det gör musiken. En fördel med att inte ha något kök är att vi har micron framme. Det enda bra med en micro är att man poppar goda popcorn.

Popcorn och musik, bra kombination.

Popcorn, musik och avstängd hjärna. Det var en bra avslutning på gårdagen. Dagen blir förhoppningsvis lika bra med lite sömn hos mamma. Och sällskap av mamma. Vi både ser fram emot att ses igen. Det är väldigt skönt att veta att det finns ett datum för när oron kring mamma ska försvinna. Oron för att hon ska få viruset. Men snart så har hon skydd från vaccinet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Då kommer jag berätta om hur bra det gick med sömnen, slipningen och tapetseringen.

Publicerat

Organiserad

Det är inte alltid lätt att säga positiva saker om sig själv. Antagligen för att man kan ses som högfärdig av andra. Om man anser att man gör något bra. Jag är ganska duktig på att säga att jag gör saker bra. Så bra att jag anses nog högfärdig ibland. Minstingen var snabb i kommentaren när en vän sa att vad duktig din mamma är. Vad fint hon gjort. Minstingen svarade inte så vännen la till att han borde ge sin mamma beröm. Snabbt kom svaret att det behöver jag inte. Hon vet redan hur duktig hon är.

Det blir alltså en balansgång det där med att säga positiva saker om sig själv. Men när jag själv hör så är det mycket positivt. När ingen annan kan tycka något. Sedan har jag också en maken som gärna peppar mig de stunder som jag inte hittar min positiva sida. Det blir bättre om man ser på saker och ting positivt. Även om det är okej att bryta ihop ibland. Se bara till att det inte är för länge innan du samlar ihop dig och reser dig igen.

Något jag är bra på är organisering. Jag har lätt för att se mönster och system. Hur saker och ting får plats på bästa sätt. Alla (utom en) mina lådor är sorterade. Underkläderna ligger vikta så att de syns tydligt. Behåarna ligger uppradade mot varandra. Strumporna är nästan färgsorterade. Nästan. Alla ligger dock vikta och alla par syns tydligt i lådan utan att röra någonting.

Det är sådan jag är. Även om det är en positiv grej så kan det bli ett problem. Vilket det har börjat att bli. Det började för flera år sedan så jan kan inte påstå att jag har dåligt tålamod. För ett antal år sedan bestämde vi att vi skulle ta bort vårt mögliga garage och förråd. Vi bestämde oss för att ersätta det med en carport och ett förråd. Detta är under uppbyggnad och snart klart. Även om vi har pausat just nu.

Hur som helst, när garaget och förrådet revs så tog vi in de mesta sakerna som var i förrådet in huset. Vilket gick bra. Vi kunde få plats med allt. Utan större problem. Men det blev lite mer saker inne. Lite mer saker som stod lite tätare men ändå med en överblick. Tiden gick och jag blev sjuk. Under sjukdomstiden så mäts det att det är för höga halter av radon i vårt kontor.

Vi tar till slut beslutet att vi ska flytta ifrån kontoret. Mest för att ägaren skulle åtgärda radonett genom att ta bort alla golven och spärra på något sätt. När alla golv tas bort så måste alla saker flyttas ut. Ganska logiskt. Eftersom jag då blivit sjuk bestämde vi att vi flyttade alla sakerna men utan att flytta tillbaka när saneringen var klar. Vilket var rätt beslut så här i efterhand. Saneringen tog åtta månader.

Men det innebar att vi hade ett helt kontor som skulle förvaras någonstans. Med utbildningssaker som stolar för 30-tal personer. Skärm på 60 tum. Skrivbord två stycken. Kontorsstolar. En massa saker samt ett helt lager av produkter som jag säljer. Allt detta skulle få plats någonstans. Någonstans var hemma hos oss. Det mesta av det. Stolarna står i min äldsta sons förråd. Som i övrigt är tomt så när som på några tomkartonger och en bordskiva.

Vi har fyllt varje decimeter känns det som med saker. Jag har under tiden insett att jag måste gör mig av med något för att få plats. Makens gigantstora skrivbord såldes. Införskaffade ett nytt fast mycket mindre. Mitt skrivbord såldes. Som var ett gammalt skrivbord jag renoverat upp som stått i vårt garage som arbetsbänk från förra ägaren. Det var också stort (om än inte lika som makens) och enda platsen var mitt i vardagsrummet. Det fick flytta.

Mycket är dock kvar. Som jag inte kan eller vill sälja. Nu har dock min gräns uppnåtts av att inte kunna ha organiserat bland sakerna. För att kunna få plats med ett kontor samt ett extra förråd inne i huset så kan man idag inte ha överblick. Ännu mindre sedan vi inte har något kök. Köket finns nu utspritt i vårt hus. Och inget är överblickbart. Allt står hopträngt på ställen där det inte ska finnas sådana saker.

Och då är jag ändå van efter att några år haft toaletten som extra förvaring åt makens verktyg. Hallen har också varit verktygsplats. Men det har gått. Man har inte slagit i något så fort man rört sig. Tills nu. När vår gasplatta står inklämd i vardagsrummet. Bredvid en hylla överbelamrad med saker från köket. Diskmaskinen står också i vardagsrummet. Tillsammans med allt annat som vi vill ha i vardagsrummet. Som ett två meter långt och en meter brett köksbord. Köksoffa på det. Fyra fåtöljer samt en soffa. Ett soffbord. Jag kan fortsätta ett tag till på listan. Det är trångt. Och man vet inte vad någonting är.

I gästrummet, som är litet från början, har förutom bäddsoffan mer köksattiraljer på ett lågt långt kontorsbord. Så det finns precis utrymme för att kunna få plats med bordet och soffans divan. Så om du vill ta saker längst in på bordet så måste du krångla dig förbi divanen. När du gjort det så får du lyfta runt sakerna för att kunna nå det du vill ha med dig. Jag fortsätta till minstingens rum. Som tur är just nu inte bor här utan hos sin pappa. Där har vi kaffe- och thestation tillsammans med micron och ett litet kylskåp. Minstingen skulle inte få plats.

I källaren står ett kylskåp samt en frysbox som tar plats. Den ena i träningsrummet och den andra i tvättstugan. Ingen av dem gör sig på dessa platser. I tvättstugan är det också diskstation. Så utöver mangel och annat så finns det tvättbaljor samt torkställen för disken. Att vara organiserad skulle jag vilja påstå är 95 procent positivt. De resterande fem procent lever jag just nu.

Att inte kunna ha allt organiserat med en överblick och veta vart allt finns är inget bra för mig. Som tur är så får mina strumpor vara sorterade fortfarande. Jag kanske ska färgsortera dem så att jag mår lite bättre i sinnet. Då kanske jag kan sova lite bättre på nätterna än vad jag gör just nu. (Eller det var ju visst så att jag sov redan dåligt på nätterna.)

Jag överlever detta också (knappt) eftersom det finns ett slut på kaoset. Senast i mitten på februari. Om allt går fel. Om det går som det ska, i slutet på januari. Då är köket klart och alla kökets grejer får flytta tillbaka i nya lådor och skåp. Tillbaka till kaos som är hanterbart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.