Maken var på semester på Turkiet. Ensam. Det var innan vi var tillsammans. Men vi kände varandra. Han tycker om att göra saker ensam. Även att semestra. Det är ganska ovanligt att tycka om sitt egna sällskap så mycket att man vill vara helt med sig själv under två veckor.
Fördelen är att du kan göra precis vad du vill utan att kompromissa när du semestrar ensam. Vilket jag också kan uppskatta. Det var också en av anledningarna till av vi bestämde att vi skulle få ha mycket egentid när vi blev tillsammans. Jag kan säga att av den har det inte blivit så mycket för vi tycker om att vara ensamma tillsammans. Denna resan är jag ändå glad att han gjorde ensam.
Som ni alla vet vid detta laget så älskar han mat. All möjlig mat. Men eftersom han är både hypokondriker och lite paranoid så brukar han inte äta mat på ställen som är suspekta. Eller mat som han inte vet riktigt vad det är. Men som ensamvarg letar han gärna upp ställen som inte har så mycket människor där. Vilket borde uppfattas som suspekt, om det inte finns några kunder så kan det vara för att maten är dålig. Men så är det oftast inte. Utan när han går dit så fylls oftast restaurangen upp med folk kort därpå. Till hans stora förtret.
På Turkiet känner han doften av kycklingkebab. Han är hungrig. Då lockar det än mer. Det var ett hål i väggen i närheten av hotellet. Alla vet att man ska hålla sig ifrån grillkök som ligger som ett hål i väggen och inte bara det, utan som dessutom grillar kyckling på spett.
Maken köper en kycklingkebab. Han äter och njuter. Den är himmelskt god enligt hans utsago. Kebaben hinner inte mer än ner, innan han i panik tar sig till rummet och spenderar tiden på toaletten istället för i solen.
Dagen efter så kommer det mest roliga i denna berättelse. Maken går och köper EN TILL kycklingkebab från samma ställe. Min paranoida make som alltid förutspår var som problemen är ifrån eller kan vara ifrån. Han köper en till för den var så god. Same procedure as last time. Panik uppför trapporna till rummet. Och där spenderar han lite tid på toaletten igen.
Man brukar lära sig av sin misstag. Men ibland är det också värt det. Det blev dock ingen tredje gång. Vi är alla olika som tur är. En del tar risker. En del är försiktiga. Och en del är försiktiga risktagare.