Igår regnade det. Vilket passade bra. För jag tog en heldag hemma och bara vilade. Idag ska vädret bli lite bättre och sedan bara öka och bli riktigt fint resten av helgen. Jag tycker det är ganska ofta som vädret faktiskt prickar in och blir bra när man är ledig. Som i julas så hade vi en vit julafton med härligt väder. (Även när man har skottning i jobbet. Motion på juldagen blir en bonus.)
Nu ska det bli fint i helgen och många har långledigt. Den vanliga kommentaren är annars att det är klart att det fina vädret är när man är på jobbet och solen försvinner lagom till ledigheten. Så verkar det inte bli helgen. Nu verkar det bli precis tvärtom.
Idag ska jag göra en smörgåstårta till imorgon. Jag ska handla innan åt oss och äldsta sonen. Sedan blir det inte så mycket mer på agendan. (Om man inte räknar in tvätten som måste göras. Alla underkläder börjar ta slut. Maken har erbjudit sig att köpa nya.)
Det viktigaste för mig denna helgen är att ta det lugnt. Att försöka hinna med att låta kroppen återhämta sig. Denna helgen ger oss fint väder men minnet från förra året är inte lika glatt. Jag ska glädjas över sista påsken som firades med mamma. Den var i början på april förra året. Vi struntade inte i pandemin men vi var försiktiga. De hade max tre besökare åt gången just då. Det vi struntade i var att det var max två anhöriga som fick äta tillammans med den boende.
Vi beställde mat för två personer. Mamma tog jättemycket mat. Så delade vi tre portioner på fyra personer. Mamma njöt i fulla drag över att vi struntade i deras dumma regel (som inte hade med pandemin att göra). Mamma, hennes sambo, jag och maken firade påsk och hade det så fint tillsammans.
I år blir påsken hemma hos mamma. Med god mat och gott sällskap. Vi kommer alla vara där även mamma kommer vara med oss. I minnet och i samtalet. Mamma lever vidare genom oss och traditionerna som hon gett oss fortsätter.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.