Hoppet får sig en törn. Vi går in i hårdare restriktioner. Vi är ganska många län nu som inte ska umgås med andra än sin familj. Inte ens det egentligen, bara dem du bor med. Och man bor inte alltid med sin familj.
Igår var det dags för vårt län att få restriktionerna som tar ännu hårdare. Vi ska helst inte gå utanför huset. Då är det som bäst. Nu fungera det inte så. Vi måste gå utanför huset. Men för vad?
Mamma, får jag besöka henne? Jag träffar henne så ofta att jag kan vara där på behörigt avstånd? Hon är dessutom i isolation tills hon har ytterligare ett negativt Covid-test. För hon kan ju ha fått det på sjukhuset. Ironin i det. Hon får alltså ta emot besök men inte träffa andra boenden.
Minstingen, får han byta boende? Han bor växelvis mellan sina föräldrar. Ska han bo hos oss nu tills restriktionerna är över? Eller kan han bo i sitt andra boende? Det är inte helt enkelt att svara på.
Vi får gå till arbetet. Men inte heller det är självklart. Vi ska jobba hemma, om det går. Arbetsgivaren ska försöka bidra till att minska riskerna kring spridning. Om besök behövs ska de göras med få i taget. Tjänsteresor SKA flyttas fram. Inte bör utan SKA inte göras nu.
En sak som vi inte kan låta bli, det är att handla. Och då tänker jag inte på julklappar även om jag älskar julen och att köpa julklappar. Jag tänker på mat. Vi måste på något sätt ordna mat. Och mediciner. Två saker som är livsnödvändiga. Men då är vi också på de två mest besökta plasterna och kanske största smittrisken. Eller?
Jag tycker detta är svårt. Om vi ska vara helt tydliga med reglerna så är de inte tydliga. Vi får göra saker som är livsnödvändiga. Jag kan ärligt säga att besöken hos mamma är livsnödvändiga för henne. Särskilt nu när hon inte får träffa någon på sitt boende. Kan jag hävda det?
Jag ska avvakta idag och låta det sjunka in lite. Så även om jag tänkt besöka mamma idag så avvaktar jag och ser hur jag fått ihop tankarna tills imorgon. Hur är det för dig? Är det glasklart vad som gäller? Försöker du att låta bli saker, eller lever du som vanligt?
Hoppet har fått sig en törn. En törn om att det kommer ta lite längre tid än vad jag hoppades. Men hoppet är det sista som överger en. Så än finns det kvar om en bättre tid. En bättre tid tillsammans med andra.
Ta hand om dig. Du är viktig! Tillsammans fixar vi detta om än på avstånd.