När vårsolen värmer så där precis lagom. Att man känner att det är varmt men ändå lite kyligt. Det är så härligt. Man får den där härliga känsla av att sommar och sol är på ingång. Lata dagar med altanhäng, hängmatta och god mat.
Vi har ju redan startat det på vår gata i stan. I alla fall altanhäng och god mat. Hängmattan är inte framme än. Det behöver bli lite mer sol för det. Och lite mer lata dagar. Nu är det husarbete och altanhäng tillsammans. Vi pausar mycket i arbetet på vår fina altan.
Maken har insett att det är gott med något till kaffet. Allt har tagit slut i frysen. Så snart måste jag försöka baka lite nytt. Kanske till helgen. När årsmötet är slut. Den som lever får se.
Idag har jag haft ett filosofiskt samtal med vännen som är sjuk. Hon har det väldigt tufft och skulle hon få Covid-19 skulle det innebära slutet. Hon har haft det så tufft under en ganska lång tid så att hon har önskat att inte behöva vakna upp mer. Det är svårt att ha ont hela tiden. Svårt att andas. Att ha det så och försöka leva och ha kul samtidigt är svårt. Då är frågan, vad är syftet med livet?
Vi kom fram till att eftersom hon fått denna extra problematiken med kroppen nu så finns två alternativ. Antingen att hon har levt färdigt. Att detta tar kål på henne. Eller att detta extra tuffa gör att när det är över så känns det andra hanterbart. Och kan då fortsätta att leva lite till. Vi kom också fram till att det värsta som kunde hända var att hon fick Covid-19. Av alla dessa doktorsbesök som behövs. Sedan skrattade vi tillsammans.