Jag fick bröstcancer. Det har nog ingen missat. Sjukdom gör oftast med oss att vi tänker på hur det är att vara frisk. Jag har aldrig tänkt på varför jag fick cancer. Jag har tänkt framåt och se till att bli frisk. Min sjukdom kom ju med medicinen som då tog min sömn. Det har jag tänkt på desto mer, att jag vill sova. Jag vill kunna sova. Inte bara för att det gör mig sjuk utan även för att jag är väldigt trött.
Jag sover mer så det är snart bra. Eller jag har hopp om att det snart ska vara bra. Tyvärr har jag fortfarande nätter som är mycket dåligt med sömn. Detta inlägg skulle inte handla om min sjukdom. För jag tänker ofta mer på andra än mig själv. Vilket jag gissar att många gör. Om en anhörig blir sjuk hade man önskat ta på sig det själv.
När mamma blev sjuk var det precis så. Samtidigt som jag vet att mamma hade tänkt precis likadant om det varit omvänd situation. Ingen vill vara sjuk men man vill heller inte att andra ska vara sjuka. När jag kör taxi så blir man otroligt påmind om vilken lycka man haft och har i livet.
Jag har ingen cancer. Jag sover bara dåligt. Mamma hade ett frisk liv väldigt länge innan hon blev sjuk. Dessutom slapp hon att vara sjuk i decennium. Hon slapp också att få demens. Demens är nog den svåraste sjukdomen som någon kan få. EN mycket grym sjukdom.
Jag kör ganska många med demens. I många olika stadier och kroppsliga utmaningar eller ej. Jag hade en som blev väldigt glad att få åka på en liten extra tur med mig. Vi skulle hämta och lämna en till. Jag frågade sedan när vi var ensamma vad personen jobbat med? Vilket personen inte kunde komma ihåg. När vi var framme berättade jag det för den anhöriga och frågade igen.
Jag fick då veta vad jobbet varit och jag berättade att jag trodde det kanske hade varit med bilar då personen blev så glad för extra turen. Jag fick en kram av kunden och en stark handkramning med ett åsidodragen med ett tack för omtanken. Omtanken att jag ställt frågan igen och tagit mig tid att se personen.
Det lilla vi kan göra och det stora. Glöm inte bort att uppskatta allt du kan och allt du har. Även om du är sjuk så kan du säkert göra massor av saker som inte alla kan. Om du är helt frisk, besök och ta hand om den där personen som inte är så frisk. Då kommer du må bra i hjärtat och du kommer uppskatta livet mer.
Uppskattar du livet? Det är väldigt kort även om du håller dig frisk till gammal ålder. Livet försvinner i ett ögonblick. Ta hand om det.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.