Jag lever med en man som är duktig på att slänga. Nu pratar vi SLÄNGA. Han kan slänga allt om du inte passar dig. Hans papper slängs aldrig. När man jobbat som egen sedan i stort sett alltid så är alltid papper väldigt viktiga. Men annars, släng.
När vi träffades i början så märkte jag inte av det. Jag märkte inte heller av det när vi faktiskt blev tillsammans men inte bodde ihop. Den tiden var dock väldigt kort. Vi hade en låååååååååång period när vi bara kände varandra. Sedan en period när vi umgicks men inte var tillsammans. När vi väl blev tillsammans så var det väldigt kort tid innan vi flyttade ihop.
När vi flyttade ihop, DÅ märkte jag det. Vi skulle vara särbos men ändå bo ihop. Vi hade ett boende här, där vi bor nu. För där fanns och finns mina barn. Sedan hade vi ett boende där han hade jobb och kollegor. Jag försökte att inte lägga mig i ”hans” flytt så mycket. För här var det ”mina” saker i boendet och där ”hans”.
Problemet var att han ville slänga ALLT. Jag menar allt. Vi var tre vändor på tippen med saker som bara hivades. Visserligen välanvända saker. Saker som kanske sett bättre tider. Men, saker som hade mer att ge. När vi flyttade ihop där så hade vi inget att sova på. Vi åkte och köpte en uppblåsbar dubbelmadress att sova på. Inga stolar. Vi hade ingenting, typ.
Det som fanns var en Baden-Baden-solstol. Den använde mamma i vardagsrummet. Vi satt på golvet. Mamma hjälpte oss att flytta. I den lägenheten fanns rum att hyra om han hade besökare. Mamma hade alltså riktig säng att sova i. Men hon var ju inte i det rummet när hon inte sov. Solstolen var bara sparad för att mamma skulle ha något att sitta i när hon var med oss i lägenheten. Annars hade den nog också rykt.
Det fanns också ett köksbord. Ett fint furubord med massiv skiva som jag la mig i om. Det skulle ha slängts om jag inte satte mig på tvären. Vi tog bort benen och använde skivan med andra ben. Ben som inte var med en stång under som man slog i smalbenen i. Det bordet hade vi i många år. Tyvärr gick det sönder i vår köksrenovering förra året.
Maken har ändrat sig lite på med att slänga. Han försöker nu att själv komma på användningsområden eller så frågar han mig. Han har dock genom åren köpt på sig sådan saker som han också vill ha och som är hållbara så det finns inte samma mängd att slänga kanske. Han tänker mer på miljön idag. Så istället för att slänga så säljs det eller skänks det.
Trots att han har blivit väldigt duktig på att inte slänga användbara saker så händer det ibland fortfarande. Som när han slängde min menskopp som låg i köket för att rengöras. Den låg i hushållspapper (ren men inte kokad) för att kokas när jag hade tid. När han då stiger upp och gör frukost och jag inte är hemma så kan det hända att den där hushållspappershögen slängdes. För det var ju äggskal i hushållspappret.
Jag har inte vågat fråga om han slängde det i kompostpåsen eller i brännbartpåsen. Silikon är nog inte så lätt att kompostera. Jag är gladare av att tro att den slängdes i brännbart. Och han slängde den ju inte för att det var något som drällde. Han slängde ju äggskal som inte ska ligga och drälla. Jag är inte arg på honom. Han köpte dessutom en ny åt mig.
Jag är så glad och tacksam för att vi kan utvecklas genom hela livet. Jag har lärt mig massor av maken och maken har tagit och lyssnat på mig en del. Att ha ett slit och släng samhälle är inte hållbart. Vi måste alla lära oss att ha mer hållbart samhälle. Jag såg att kommunen ska försöka minska våra hushållssopor från 2023 till 2030. Det gillar jag. Som tur är så är vi i vår familj på vara gata i stan redan inne på det spåret.
Ta hand om dig. Släng mindre. Vi hörs imorgon.