Hoppas jag. Igår var jag hos tandläkaren, igen. Jag har varit så många gånger med samma tand att jag inte håller räkningen. Jag har beklagat mig här i bloggen tidigare med. Men nu tror jag faktiskt att det är sista gången… …nästa gång.
Igår hade jag hoppats på att det var sista gången. Men så har jag känt tanden under denna månad. Den har alltså inte gjort ont, men ibland har jag känt den. För att vara på den säkra siden så togs den provisoriska lagningen bort. En ny rengöring av hela roten och på med en ny.
Tydligen kan man få ont i nerven efter att man haft ont länge. Och länge har det varit. Flera år är det som jag hållt på med den här tanden. Så även om jag känner tanden nästa gång så ska vi stänga igen för gott. För då kan det vara fantom smärtor. Tanden bara tror att jag har ont, fast jag inte har det.
Om det inte blir mer än att jag känner den vid lite olika tillfällen så gör inte det mig något. Jag hade kunnat stänga igen igår. Men det ville inte tandläkaren. Hon hade kollat med expert på sådant här, som rekommenderade en sista gång med rengöring. Jag gör som jag blir tillsagd. (I alla fall i detta läget.)
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.