Trots att kriget är i mina tankar väldigt mycket så försöker jag att njuta av det lilla. Som solen och värmen vi har just nu. När man kan sitta lite i lä och ändå inte ha ytterjackan på. Det är skönt. Isen ligger kvar i kanten som ett minne av vintern men solen vinner och våren är på ingång.
Just nu behöver jag solen lite mer. För att bli påmind om att allt är inte nattsvart och bedrövelse. Alla som är i kriget har en mardröm som säkerligen är nattsvart. Och jag lider med alla som är där. Det hjälper dock ingen att jag också går under. Då behövs solen som visar att det finns hopp och vi alla behöver kämpa.
Även om man inte har möjlighet att vara ute i solen så kan man försöka få den in genom fönstren. Dra bort gardiner och om möjligt (vilket det var för mig) gå ut på terassen med en alldeles underbar utsikt och guldkanten med solens värmande strålar. Snart är det vår på riktigt. Snart. Håll ut. Hoppet lever.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.