Min bror sa det för min och minstingens prestation. Jag säger det för äldsta sonens prestation. Prestationerna är helt olika men på precis samma nivå av styrka att göra det. Jag är stolt som en tupp.
Äldsta sonen läser bibeln. Han har börjat fundera på om han ska bli kristen på riktigt. Han kollar olika kyrkor och läror. Jag har varit med honom i olika kyrkor. Han har läst och studerat mycket ensam. Allt detta precis som det är normalt.
Han och jag har gått till en frikyrka som har bibelstudier. En kyrka som han känner en som redan gick dit. Jag var med, den han kände var med. Två gånger gjorde vi det. Han tror inte att det är kyrkan för honom. Vilket han uttryckte för gruppen. Alla var väldigt välkomnande och sa att det är upp till honom men han är alltid välkommen.
Andra gången vi var så ville han jag skulle känna av gruppen vad de tyckte om alla hans frågor. Vilket var lätt. De uppskattade att han ställde frågor. De sa det rent ut till honom efteråt. Gruppen fick också veta att jag var med för att han är autistisk. För att han inte alltid vet vad som förväntas.
Nu kommer vi till det extraordinära, i tisdags så gick han ensam på bibelstudierna. Då efter att han inte varit på tre gånger för han har mått dåligt. Dessutom var inte heller den han kände innan med i tisdags. Han var helt själv med den gruppen han bara träffat två gånger. Jag är så glad att han fixar saker så bra utan hjälp.
Visst han fick lite hjälp innan men det är mycket som kan ändras som inte går att förutspå eller få reda på efter två gånger. Att då gå ensam är nära nog att inte fått någon hjälp alls.
Igår kom han hit efter jobbet och berättade att han åkte i tisdags. Igen hade han fått välkomnandet med att de uppskattade att han kom. Jag tror han själv kände sig någorlunda nöjd över att han gjort det. Men han är aldrig helt nöjd. Vilket beror på att han inte vet hur andra uppfattat det.
Dagens ord: tupp. Stolt som en tupp är vad jag är.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.