Du som följt mig ett tag nu vet att jag jobbar som fastighetsskötare. Det innebär en massa olika arbetsuppgifter. Igår bytte jag till exempel filter i en avgasare. Den tar bort allt syre i elementvattnet så rören inte rostar. Vatten fylls på ibland så det kommer alltid behövas. Och om man är duktig på att hålla efter det så kan gjutjärnsrören leva för evigt utan att rosta sönder inifrån.
Det gjorde jag igår. Eftersom anläggningen är så pass stor behövs två filter. Bägge byttes. Ingen stor apparat. Man stänger av vattnet till filtret. Öppnar ventilen och släpper ut vattnet. Skruvar loss behållaren och tar ut filtret och ersätter med nytt. Sedan sätter man tillbaka allt, stänger ventil och öppnar för vattnet.
Det tar inte så lång stund alltså. Det som tar längst tid är att vänta på att vattnet töms. När jag då var på plats tänkte jag att jag kunde röja lite för hantverkarna som håller på att byta vårt värmesystem. Det ska dit stora bergvärmepumpar och allt ska flyttas till ett pannrum från dagens två. Det behövs utrymme för allt det nya på ena sidan.
På mitt jobb finns en del betongbalkarna. Jag springer mycket i källarna. Jag måste huka lite överallt för rören i taket. För balkarna så måste jag ducka, rejält. Jag har börjat vänja mig nu. Om någon missat det så är jag 192 centimeter lång. Balkarna är INTE 192 cm från golvet.
Som du ser på bilden är balken bra långt ner. Ungefär i axelhöjd på mig. Att ha dess balkar på jobbet och gnälla i bloggen går inte så bra ihop. Synden straffade sig själv omgående. Igår när jag skulle rensa bort från pannrummet så tog jag saker i händerna. Vänder mig om går hukad RAKT som en tjur rätt in i balken!
Jag såg stjärnor, benen vek sig och jag kände hur bulan växte ut och fåglar flög runt den. Jag svimmade nästan av och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Aldrig har jag tjongat i huvudet med sådan kraft i någonting, någonsin. Då är jag ändå van att slå i huvudet lite då och då.
Att gå snabbt samtidigt som man frustande lutar huvudet ner som en tjur och springa rätt in i en betongbalk är inte att rekommendera. Jag vill med all säkerhet tala om att det är inte skönt. (Balken höll men det är säkert invärtes sprickor och kan rasa när som helst.)
Som sagt att gnälla och tycka synd om sig själv är inte smart. Synden straffar sig och ger en något att verkligen tycka synd om. Bulan är stor och huvudet vet jag vart det sitter. Tur i oturen så var det jag som gjorde det och inte maken. Han hade inte överlevt och alla tänderna hade lossnat. Mitt huvud sitter kvar även om det känns.
När det gått en halvtimma eller så ringde jag maken. När jag kvicknade till. Som släppte vad han höll på med för att komma och kolla till mig. Han är bra fin min kära make. Han kom fram till att bulan var rejäl och att jag inte spydde. Han insåg också att sjukhuset inte skulle göra något med mig även om det var hjärnskakning. Istället tog han på sig att se till att jag inte kräktes under kvällen. Vilket jag inte gjorde.
Dagens tips: gnäll inte, för det leder till huvudvärk.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.